Hur hittade ni Vandra mot Ljuset? Var det också en "slump" eller?
Amelius Förlags Diskussionsforum: Vandra mot Ljuset: Hur hittade ni Vandra mot Ljuset? Var det också en "slump" eller?
Hejsan på er alla!
Jag hittade denna trilogi på Åhléns City förra året av en ren ”slump”, om det nu finns något sånt? Hur hittade alla ni andra Vandra mot ljuset? När jag nu noga läst både Vandra mot ljuset och Frågor och svar ett par gånger så ser ju det här med slumpen ut att vara något helt annat än det man först kanske trodde innan man läst böckerna.
Har varit inne de senaste veckorna på den engelska diskussions-sidan – forumet – (hjälpte signaturen ”Mara” i hennes fråga hur universum ser ut) och såg då till min glädje att det var full aktivitet där bland inlägg och frågor. Det är inte lika hög puls här på det svenska forumet, även om det finns en del riktigt intressant läsning här också, så jag undrar stilla: finns det inte fler läsare som har något att dela med sig av efter att ha läst VML och kanske dom två andra böckerna? Vore kul och spännande att höra andras frågor och åsikter, eller som sagt bara få veta hur ni hittade boken/böckerna. Internetkontakter ger ju alltid fler infallsvinklar och så känner man ju sig inte lika ”ensam” med den fantastiska kunskap som dessa böcker ger.
Det skulle vara häftigt om vi som läst Vandra mot ljuset kunde göra en lika aktiv sida av det svenska forumet som det engelska, eller vad tycker ni? Det finns ju tonvis med ämnen att ”tjata” om från böckerna.
Ha det gott allihopa, så ses vi här på denna sajts forum :-)
Bästa hälsningar,
Pali
A Gift for Pali
Thank you for your contribution to the English discussion board, I have spent a lot of time visualizing the passage in TTL that you have illustrated for us. You have done a most excellent job at communicating this knowledge about the beginning of the universe and the birth of God.
In a gesture of appeciation I offer you this composite image I created to symbolize my memories of the spheres and the inspiration we can gain from one another (U.S.Q. inspired this one).
This Image was created from a photo of Queen Lovisa Ulrika's Library (Palace of Drottningholm) and a picture of the Bellingham Gardens in North Carolina, this mixture of places is appropriate for this gift especially when we add the magic ingredient of the beauty of the light . . . which I know we can both see!
and thanks for spreading the enthusiasm that is happening on the English board . . . the light grows stronger
'Diamond' Jim
Hur jag hittade böckerna!
Jag fick för mig när jag "bad/pratade" med Gud att jag skulle be honom att "visa mig vägen"
Jag bad honom om hjälp och efter mycket tjatande från min sida så tröttnade väl Gud och
plötsligt så stod jag i en bokhandel i Malmö och hade betalt för VML.
Det var väl tur att han inte var på dåligt humör så att jag kommit hem med Scientologibibeln!
Jag blev som så många andra beskrivit väldigt tagen och visste att jag hittat rätt.
Det var som att bli överkörd av en lastbil.
Efter det så läste jag böckerna gång på gång.
Jag fick logiska förklaringar på alla de frågor jag grubblat på så många år.
Därefter följde en tid då jag var odräglig för min omgivning.
Långa kvällar med min käraste där jag försökte övertyga henne om att
VML självklart var det enda rätta.
Det vet jag att det är idag, må Gud förlåta min dumhet om jag har fel
Men idag försöker jag inte diskutera Gud/VML med andra.
Men jag brukar ge bort ett par böcker om året till folk jag tycker verkar ”mogna” men jag tror inte att de böckerna har gjort någon ”nytta ”än.
Jag har idag mycket svårt att läsa andra böcker idag typ: Martinus (han säger att våra själar börjar i stenar osv.. för att vandra vidare uppåt) –Conversations with god- osv osv.
Jag är nog lite fanatisk och tycker inte att jag kan plocka russin från Författare/Gurus osv som säger sig besitta sanningen. Inte efter att ha läst VML. Jag tycker att jag hittat hem
För visst är det väl så att det bara kan finnas en sanning.
Allting är inte relativt.
Händelser och förlopp är faktiska men kan tolkas, förklaras och ses utifrån olika synvinklar eller teorier.
Men om någon har tipps om böcker som överens stämmer med VML så hade det varit skoj.
Jag har läst ringbäraren dagbok av Peter ”Mozart”Kjerulff på danska men författaren har inte förmågan att göra det hela direkt enkelt. Jag önskar han kunde skriva en för ”dummies”
Hälsningar från en som säkerligen får vandra här nere många fler varv än ni son läser detta!
I all hast !
Janne
Här var det ju ganska ”dött”, fast det kanske bara är bra om det kan locka fram snyltgästerna ur vrårna..?
Jag tänkte att jag också skulle berätta om hur det gick till när jag hittade ”Vandra mot ljuset”. Detta skedde på vårvintern 1997 när var jag i Östersund för att handla kläder och annat jag behövde. Jag passade på att titta in på en bokhandel för att se efter om de fått hem några nya spännande religionsböcker, och mitt i hyllan stod ett exemplar av ”Vandra mot Ljuset” som jag drog ut, vände och tittade på baksidan på. När jag såg uttrycket ”från översinnligt håll” översatte jag det i tanken till att boken nog handlade om rymdvarelser som ville predika för människorna om miljöförstöring och annat åt det hållet. Ändå blev det så att jag köpte hem den och läste den och det visade sig förstås att den var något helt annat än vad jag först trott.
1999 kom jag på att jag ville få tag på ”Försoningsläran och Genvägen” och Supplementen som jag läst om i förordet, så därför på påsken när det var litet att göra på jobbet av jag mig ut på nätet och letade efter dem. Min förhoppning var att jag skulle kunna hitta någon dansk bokhandel med försäljning på Internet som det gick att beställa böckerna från, men i stället hittade jag in på amelius-books.com där jag läste att förlaget givit ut även dessa böcker på svenska och ännu finare erbjöd intresserade att beställa dem direkt från förlaget (jag har cirka arton mil till närmaste bokhandel, så det var mycket bekvämt för mig). Sålunda skrev jag ihop en liten beställning som jag postade på långfredagen (handskriven, skickad med vanlig post eftersom jag var litet förvirrad av att ha Internet och e-post på två olika datorer) - och andra vardagen efter påsk hängde de på dörrhandtaget hemma hos mig. Det kallar jag FIN SERVICE, tack så mycket! (även om jag var litet trött på jobbet dagen därpå efter att ha sträckläst böckerna till långt in på natten).
I augusti förra året fick jag mail från Robert på förlaget att detta diskussionsforum blivit öppnat (tack för det också!) och sedan dess har jag alltså varit här och ”snyltläst” men inte skrivit något själv, undantaget den där lilla frågan jag lade in på det engelska forumet på min knaggliga skolengelska om brevet till biskoparna (senare hittade jag in på den danska sidan och läste det där, men tack ändå). Om jag skall vara rättvis mot mig själv så har jag dock försökt skriva en hel massa inlägg, men av olika anledningar har de inte blivit färdiga eller kännts riktigt ”bra” att lägga upp här på forumet. Bättre sent än aldrig, dock!
När det gäller de här ”nyandliga” böckerna måste jag nog hålla med signaturen ”dubbel Janne” om en del av det han skriver. Det står i ”Frågor och Svar” att andliga sanningar aldrig någonsin mer kommer att förmedlas till människorna på exakt detta sätt, varför man blir ganska tveksam till verk som Neale Donald Walsh’ ”Samtal med Gud”-böcker och Marie-Louise Hahns konversationer med ”den Helige Ande” (den finns väl inte??) Inte heller får jag någon känsla av att det är andliga sanningar jag konfronteras med i sådana böcker, utan det känns mer som mänskliga påhitt... Dessutom undrar jag om det är någon idé att några ”nya” sanningar presenteras för mänskligheten innan flertalet tagit del av och accepterat det redan givna, det vill säga ”Vandra mot Ljuset”, ”Försoningsläran och Genvägen” och ”Frågor och Svar”?
Med nära döden-upplevelserna är det en annan sak, här tror jag att det finns ett syfte att öppna människors sinne för den andliga världens realitet. Enligt den så populära ”vetenskapliga” åskådningen i dagens samhälle är ju det enda som existerar materiellt Mörker medan allt annat betraktas som sagor och önsketänkande och vägran att acceptera sin dödlighet (en väldigt trist uppfattning, tycker jag). Om en person som bekänner sig till denna ”materialistiska” uppfattning får ”Vandra mot Ljuset” i händerna är risken därför att han eller hon bara hånskrattar och säger ”jasså, ännu en sagobok?” och vägrar att ens öppna den. Nära döden-upplevelserna däremot ger en väldigt stark känsla av verklighet och var och en som lyssnar till dem med sitt hjärta måste inse att de omöjligt kan förklaras utan erkännandet av en andlig värld. Det var en av de saker som slog mig när jag läste ”Vandra mot Ljuset”, att detta verk på ett oförklarligt sätt ger en ännu starkare känsla av verklighet än nära döden-berättelsena, så att om de senare råkar på kollision med de förra får man automatiskt uppfattningen att det är boken som har rätt och den andra källan som rymmer en felaktighet. Vi har t.ex Betty J. Eadies bok ”Omsluten av Ljuset”, där hon beskriver en upplevelse av att ha haft sällskap av djurandar i ”tunneln”, man tar för givet att det är ”Vandra mot Ljuset” som säger sanningen och att ”djurandarna” bara var avbilder i enlighet med vad som beskrivs i denna bok. Jag tror att det kan bero på att boken sätter in allt i ett sammanhang, medan nära döden -upplevelserna trots allt bara är fragmentariska, oordnade minnen som ”resenären” har med sig tillbaka efter sitt gästbesök i sfärerna, inte sällan uppblandade med drömmar och hallucinationer efter återkomsten till den ofta sjuka och försvagade kroppen.
Sedan är ju litteratursmak, även på detta område, något jag tror är individuellt. Själv har jag alltid velat ha med en personlig Gud i sammanhanget för att att jag skall känna att en bok talar till mig, medan jag däremot har rätt svårt för sådana där böcker som framställer Gud som en opersonlig ”kraft” och där i stället människan sätts i verklighetens centrum. Som exempel på böcker som jag tidigare uppskattat och även fortfarande (efter litet ”vaskning”) kan tycka är trevliga att läsa igenom, kan jag nämna C.S. Lewis’ kristendomsböcker (”Från helvetets brevskola” och de där). Lewis’ envisa fastklängande vid diverse gamla felaktiga kristna dogmer såsom treenighetsläran, sakramentens helighet, syndarnas eviga straff i helvetet etc. håller jag givetvis inte med om, men någonstans mellan raderna får jag en känsla av att gamle ”Jack” egentligen inte tyckte särskilt bra om dem heller (kanske för att han upprepar dem så ofta och intensivt som om han försöker övertyga sig själv lika mycket sina läsare, och att hans försvar för dem känns så oinspirerade på något vis). Om man bortser från detta har han dock en hel del klokt att komma med också, tycker jag. Sedan måste jag också erkänna att jag är litet svag för gamla ”hinduböcker”, t.ex Upanishaderna och Bhagavad-gita. Men det är alltså fråga om min personliga boksmak som jag förstås inte begär att andra nödvändigtvis måste dela, ”Vandra mot Ljuset” uppmanar ju oss att vara toleranta mot andra människors trosuppfattningar och ”många äro Herrens vägar och outgrundeliga...”.
Till sist vill jag säga att jag tycker att detta är ett riktigt trevligt diskussionsämne som ”Pali” har tagit upp och även jag skulle gärna önska att några fler kunde gå in här och berätta hur de hittade ”Vandra mot Ljuset” - jag är så nyfiken!
Ja, det var väl allt för den här gången, vi får se om det blir något mer - i varje fall tänker jag fortsätta att ”smyga” omkring här och läsa allt vad NI skriver, hi hi hi....
Mvh
Katarina Dahlin
Jag hittade VML också i en bokhandel - av en slump. Jag tog med mig informationsbladen hem och läste och beställde alla böckerna från Amelius. Det ändrade mitt liv.
Jag håller ändå inte med dem som tycker att dagens översinnliga litteratur inte är sant och riktigt, som tex "Samtal med Gud"-böckerna. VML är från tie och tjugotalet med en sådan text och med sådant innehåll. Det hade nog inte varit smart att börja snacka om utomjordingar på den tiden. Men innehållet i VML kunde förstås.
Idag vill man inte läsa om synder och vedergällning. Vi kan inte ta åt oss sådan text eftersom det liknar bibelns och är alldeles för religiös. Vi vill komma så långt som möjligt från bibeln. Då är det lättare att förstå text som i tex "Samtal med Gud". Jag har en kompis som inte tyckte om VML för att den liknade bibeln. Däremot gillar hon "Samtal med Gud"-böckerna för att hon känner att deras budskap är ljusare. Jag håller med henne men jag kan bortse från det tunga i "Vandra mot ljuset" för att den var min första kanaliserade bok och som sagt var så ändrade den mitt liv.
Förresten så uppfattade jag genvägen som tex framtida kanaliseringar dit alla de här dagens "ande-böcker" tillhör. Fast jag kan känna att allting inte kommer från ljuset. Känn i hjärtat och använd din intuition.
Hej Maritta!
Trevligt att det blivit lite aktivitet igen på forumet efter en tids stiltje.
Det är möjligt att jag gör dig (och kanske några andra också) lite besviken, men jag är mer inne på den linje som ”dubbel janne” och Katarina är inne på. Att Vandra mot ljuset kom ut 1920 första gången stör inte det minsta tycker jag. Det som står i VML-böckerna är ju tidlöst, och gäller i högsta grad även nu – år 2002 –, och naturligtvis också långt, långt in i framtiden. Att sedan Ardors berättelse är skriven på ett högtidligare språk det ger bara tyngd åt själva berättelsen; att den skulle vara bibellik håller jag inte alls med om. Om man läser fråga 12 i Frågor och Svar, Supplement 2, så får man ju också en väldigt fin förklaring på varför den är skriven som den är.
Du skriver att ”det hade nog inte varit smart att börja snacka om utomjordingar på den tiden”. Där måste jag faktiskt erkänna att jag inte hänger med. Vad har utomjordingar med VML-innehållet att göra? Jag har läst VML-trilogin fem sex gånger och finner absolut ingen relevans i detta. Att sedan en bok som ”Samtal med Gud” kanske tar upp ämnet utomjordingar, är en helt annan sak. Har för övrigt läst två Samtal med Gud-böcker, och för mig är det inget annat än en ytterst billig och tom text som inte ger någonting – en text skriven på ett barnsligt och simpelt vis där vi får möta en ”gud” som är ljusår från den som presenteras i Vandra mot ljuset-böckerna. Om man läst VML-böckerna noga och kunnat ta till sig innehållet, så går det helt enkelt inte att jämföra dessa böcker – det är en avgrund mellan dem.
Din kompis, som inte tyckte om VML för ”att den liknade bibeln”, har säkert inte gett VML den tid den förtjänar – vilket är synd, för hon går miste om otroligt mycket. Visst finns det delar i boken som förklarar komplicerade och lite ”krångliga” skeenden, men tar man det lugnt när man läser går det alldeles utmärkt att förstå. Vandra mot Ljuset är ingen bok man sträckläser en kväll i fåtöljen, såsom är fallet med ”Samtal med Gud-böckerna”. VML kräver att läsaren engagerar sig lite själv också. Att gilla Samtal med Gud-böckerna för att deras innehåll är ljusare förefaller lite naivt. Vi lever ju i en värld där vi är omgivna av Mörkret varje dag, det räcker att lyssna på nyheterna på radion eller att titta på kvällsnyheterna på TV för att inse det. Men att blunda för allt ”detta onda och mörka” för att man bara vill höra om det goda och vackra hjälper ju föga. Vi lever ju i en dualistisk värld, där natt och dag existerar, likaså ont och gott, yin och yang, sommar och vinter, Ljus och Mörker, liv och död. Livet är tyvärr ingen idyll i rosenrött – alla människor på Jorden har sina besvär och lidanden. För att fullt ut kunna förstå och fröjdas åt Ljuset, så måste man känna till Mörkret och Mörkrets ursprung. Och om man noga läst Vandra mot Ljuset, så står det ju också tydligt: ”Människorna sänds inte till Jorden för att fly undan Mörkret, utan för att möta det onda i livets otaliga former, för att övervinna synd och laster och för att segra över de många frestelserna.” Att då välja att plocka enbart de ”Ljusa russinen ur VML-kakan” och ”blunda för de mörka” för att det inte passar en själv kommer man inte långt med. Då har man inte riktigt förstått grunderna i livets princip.
Du skriver att vi inte kan ta till oss text som handlar om synder etc, för att det är alldeles för religiöst. Ett litet tips från min sida: läs VML en gång till – noga. För det är uppenbart att det finns vissa delar av texten som du missat eller hoppat över. Det har inte det minsta med religiositet att göra. Och när man läser och förstår Vandra mot ljuset böckernas innehåll så upptäcker man att det är en avgrund också mellan VML och Bibeln – inte bara mellan VML och ”Samtal med Gud”-böckerna. Vill man komma så långt som möjligt från Bibeln, ja, då ska man med fördel läsa Vandra mot ljuset – och som det står på baksidan av böckerna: Undersök, Läs, Diskutera och Förstå. Däri ligger mycket av hemligheten.
Ordet ”Genvägen” i boktiteln ”Försoningsläran och Genvägen” ska absolut inte uppfattas som framtida kanaliserade böcker. Genvägen er den samlade benämningen på allt det som står i de tre Vandra mot Ljuset-verken. Genvägen visar oss människor med andra ord en snabbare väg till förståelsen av livets stora frågor än den som kyrkan lär ut (försoningsläran). Det har ingenting med dagens s k ”kanaliserade ande-böcker” att göra. För övrigt står det också mycket tydligt skrivet om detta med ”framtida kanaliserade böcker” bl a i Frågor och Svar 2, sid 134:
”Innan vi avslutar vårt arbete, önskar vi – de Yngste – som på olika vis har medverkat vid verkens framkomst i den jordiska världen, säga några ord till mänskligheten angående vår gärning och angående de gåvor som vår Gud och Fader – med vår hjälp – har givit sina jordiska barn. Vi vill då anmoda alla som känner till dessa skrifter, och alla som med tiden lär känna dem, om att göra allt vad ni förmår för att i anda och sanning kunna förstå vilken värdefull gåva vår Gud och Fader här har skänkt er. Försök förstå: att det som här har skett är fullständigt unikt i mänsklighetens historia, försök förstå: att en upprepning i framtiden är helt utesluten.”
Detta skrevs den 19 februari 1930.
Och med ovanstående text i minnet, borde det inte vara så svårt att räkna ut varifrån alla de 10.000-tals så kallade ”kanaliserade” böckerna vi ser i dag härstammar.
Varma sommarhälsningar,
Pali
Hej Pali.
Jag håller inte med dig riktigt om det här med ondska och synder. Människan idag vet mycket väl vad ondska är för något. Och hon vet att ondskans straff är döden. Det kan man läsa i bibeln. Det har man fått lära sig i alla tider. Det har man fått i sig i modersmjölken. Det predikar prästerna i kyrkorna hela tiden.
Det som behövs nu är kärleksbudskapet. Läser man "Samtal med Gud" -böckerna så hittar man kärleksbudskapet i dem. Samtidigt som man slipper känna sig som en stor syndare bara för att man är en simpel människa.
Jag förstår texten i VML. Jag kan hitta kärleksbudskapet men jag kan ändå tycka att det skrivs för mycket om synderna, att vi ska ångra våra synder och sluta med våra onda gärningar. Det är för tungt. Det är det som jag jämför med bibeln. I bibeln hittar man också kärleksbudskapet om man orkar bortse från det tunga, mörkret kanske det skulle kunna heta.
Jag tror också att Gud är bara kärlek, att Gud inte kan straffa men i VML kunde jag läsa ett stycke där Gud straffar och det var om de döda som besöker jorden. Det är förbjudet och Gud drar av ett läroår från dem som straff. Det störde mig och inom mig kändes det inte rätt.
Jag tror inte heller att det står riktigt rätt om djuren. Att de inte har en ande i sig. Att Gud ger oss djurillusioner i himlen för att vi ska TRO att våra kära djur också har fått evigt liv. Jag har sett i mina djurs ögon att det finns en ande i dem.
Och så står det att alla jordbundna andar har hittat hem och de som vi kallar för spöken är sk skal. Det stämmer inte heller alltid. Det finns visst riktiga andar som inte hittat hem till ljuset, riktiga spöken :-).
Med rymdvarelser menade jag berättelserna om högre civilisationer som Gud berättar om i "Samtal med Gud" bok tre.
Att det står "de Äldste" och "de Yngsta" i VML är bara för att vi skulle ha något begrepp om vad det handlar om men de heter säkert något annat på riktigt och det får vi inte veta. Kanske idag skulle vi ha mer förståelse för det.
Själva budskapet i böckerna är ändå det viktigaste. Att vi ska älska varandra. Det budskapet hittar jag också i andra kanaliserade böcker och tycker inte att det är fel på något sätt. Huvudsaken är ju att vi följer den rätta vägen. Att tycka att ondska är en illusion som det står i bla "Samtal med Gud" gör ju inte att vi ska utöva ondska, men vi vet också att utan ondska förstår vi inte godheten.
Ha det så bra i denna sommarvärme
Kram
Maritta
Hej signaturerna "Maritta" och "Pali".
Tack för att ni tagit er tid att skriva inlägg i vårt form. Det tycker vi alltid är trevligt.
Vi skulle dock vilja komma in här från förlagets sida och påpeka ett par saker för att undvika eventuella missförstånd. Men först vill vi be er båda att inte glömma att ämnet i denna tråd är "Hur hittade ni Vandra mot Ljuset? Var det också en 'slump' eller?"
Och nu som sagt några ord för att det inte ska uppstå några missförstånd rörande boken Vandra mot Ljuset.
Det är möjligt att människan vet vad ondska är för något, men de flesta har ingen aning om varifrån den ursprungligen härstammar. Och "att ondskans straff är döden" som det står i ett av inläggen skall absolut inte sammankopplas med Vandra mot Ljuset-verken, då detta på intet sätt har med varandra att göra. Att kyrkan och prästerskapet genom århundraden har satt skräck i människor genom att hota med död och plågor i ett evigt s k helvete – allt styrt av en demonisk gud – det känner vi alla till; och det kan man också på flera ställen läsa om i bibeln. Men Vandra mot Ljuset och bibeln är inte samma skrift – inte på långa vägar. Som det står i ett annat av inläggen: "det är en avgrund mellan Vandra mot Ljuset och bibeln". Och det gläder oss att läsarna ser detta, det visar tydligare än något annat att Vandra mot Ljuset har förståtts på rätt sätt.
Vandra mot Ljuset är rakt igenom ett kärleksbudskap till hela mänskligheten som inte bara berör de "andliga" frågorna utan också kastar ljus över många av de "svåra" vetenskapliga frågorna – inom områden som t ex astronomi, fysik, medicin etc.
Att det i Vandra mot Ljuset står om mycket tydliga lagar och regler som den Högste har satt upp för människornas liv har inget med "straff" att göra. Möjligen är det vi själva som straffar oss genom våra gärningar – men definitivt inte någon Gud. Det borde vara en självklarhet att kunna förstå att om människan begår illdåd och onda handlingar så får hon också själv ta konsekvenserna av sitt handlande. Den kosmiska rättvisan kommer ingen ifrån, oavsett om vi accepterar den eller väljer att blunda för den. Att, som det står i ett av ovanstående inlägg, känna sig som en "syndare bara för att man är en simpel människa" finns det ingen som helst anledning att göra. Men också det borde vara en självklarhet efter att ha läst Vandra mot Ljusets kärleksbudskap; uppfattar man inte det, då har man nog ändå inte fullt ut förstått Vandra mot Ljusets innehåll – oavsett om man säger det utåt till andra.
Vandra mot Ljuset-verken innehåller så mycket, om så vitt skilda ämnen, att det är i det närmaste omöjligt att ta till sig all information på bara en genomläsning. Vi har fått många epost, brev och telefonsamtal där läsare hittat ny information i böckerna vid t ex femte läsningen – det är inte alls ovanligt.
I ett av inläggen står det, att det är för "tungt" att människorna ska upphöra med sina onda gärningar? Vad är så "tungt" i det? Hur ska Jorden någonsin bli en bättre plats att leva på om vi inte väljer att av egen vilja kämpa mot det onda som finns omkring oss i form av bl a stridigheter, våld och krig? Men återigen, Vandra mot Ljuset vilar på fri grund. Gud tvingar ingen att göra det rätta, var och en har en fri tanke och vilja och bestämmer naturligtvis själv sin egen väg.
Det är riktigt som det står i ovanstående inlägg att Gud är bara kärlek – rakt igenom hundra procent Ljus – men det betyder som sagt inte att den Högste inte har gjort klara lagar och regler för sina barn. Och vi upprepar: Detta har som alla förstår inget med straff att göra. Har vi människor inte regler och lagar för hur våra samhällen på Jorden ska vara? Har inte vi människor klara och tydliga regler för vad vi låter våra barn göra? Naturligtvis har vi det! Och varför skulle då inte Gud ha det gentemot sina barn – människorna? Att tro att hundra procent kärlek är detsamma som att tillåta människorna göra vad som helst, begå vilka illdåd som helst: krig, mord och annat elände, utan att behöva stå till ansvar för sina handlingar, är tanklösa tankar; då stoppar man bara huvudet i sanden och vill inte inse. Det finns ingen som helst motsättning i ordning och reda kombinerat med en hundraprocentig kärlek från en Gudom som älskar alla människor. Det visar verket "Vandra mot Ljuset" mycket klart.
Ha nu en fortsatt trevlig sommar allihop, vad ni än är sysselsatta med.
Amelius Förlag
Hej Amelius. Jag skrev inte att det skulle vara tungt att låta bli synd och ondska. Jag skrev att människorna inte orkar läsa om synd och ondska. Den läsningen blir för tung för dem.
Jag vet också att som man sår får man skörda. Att Gud inte straffar utan att det mest handlar om "karma". Men det stod i boken om de dödas olydnad att Gud drar av ett år av deras himmelska tid som STRAFF. Jag reagerade mot det.
Och det är klart att innehållet i VML och bibeln skiljer sig ordentligt men i båda böckerna talas det om syndernas förlåtelse, visserligen är syndens straff döden eller helvetet i bibeln (beroende på trosamfundet), vilket inte är fallet i VML.
Vad jag egentligen ville få fram var att det finns andra kanaliseringar som innehåller samma budskap men är skrivna på det sättet att människorna inte känner sig som simpla syndare utan att de känner glädje direkt. Jag tror också att de kanaliseringarna är från Gud.
MVH
Maritta
Hej alla!
Det har varit intressant att läsa era berättelser om hur ni har hittat VML.
Eftersom även jag är nyfiken tänkte jag berätta min "historia" och hoppas på att det blir fler!
Jag måste börja berättelsen i min barndom:
Min familj var inte särskilt "kyrklig" av sig.
Men när jag var liten gick man först i söndagsskolan och sedan i miniorer och juniorer.
Åkte på läger och hade mycket roligt.
Men under hela min uppväxttid kände jag mig som något av en "religiös" rebell.
Det var mycket av det jag fick lära mig som jag inte tyckte stämde och redan som barn diskuterade jag detta med min Mamma.
Saker och ting ställdes på sin spets under min konfirmationsläsning då jag ifrågasatte nattvarden och försoningsläran.
(Jag kände inte till ordet försoningslära på den tiden)
Sedan gick det som det så ofta går, i tonåren avbröt jag den lilla kontakt jag hade med kyrkan.
Jag ansåg mig ha en stark Gudstro, men mötte Gud på andra ställen än i kyrkan, t ex ute i naturen.
För fyra år sedan dog mina föräldrar mycket plötsligt av sjukdom, bara tio dagar emellan.
De var bara 65 och 68 år gamla.
Efteråt kontaktade de mig var och en av olika anledningar, och nu när jag läst VML förstår jag att de fått tillåtelse till detta av GUD och att det fanns ett syfte med det.
Den berättelsen är dock för lång för att berättas här och nu.
Jag fick också ett besök från "andra sidan", många kallar det för "änglabesök".
Allt detta gjorde att jag började leta efter böcker om sådant här, jag ville se om det fanns andra med samma upplevelser.
Jag läste böcker om näradöden-upplevelser, avskedsvisioner och änglabesök.
En dag i bokhandeln hittade jag Vandra mot Ljuset och köpte den.
Den boken var som ett glas klart källvatten efter en tremånaders ökenfärd.
Jag bara "forsade" igenom den, för att sedan börja om från början i ett lite lugnare tempo.
Sedan bar det av till bokhandeln för att köpa Frågor o Svar.
Den sista boken köpte jag direkt från förlaget.
Jag håller med dig, DubbelJanne, om att det var som att bli överkörd av en lastbil, minst sagt!
Jag minns framförallt två av mina reaktioner efter att ha läst boken.
Den första var en enorm glädje över att GUD är större än alla religioner!
Den andra reaktionen går tillbaka till min barndom och det var därför jag började min berättelse där.
När jag läste till min konfirmation pratade jag och min Mamma om nattvarden och jag sade till henne att jag tyckte att det var barbariskt att äta sin Gud, att en god Far aldrig skulle gjort så mot sin son osv.
Föreställ er mina känslor när jag läser VML och upptäcker att jag då nästan bokstavligt citerade ord och meningar från en bok jag aldrig varit i kontakt med!
Det står ju i VML att man numera blir undervisad om denna bok innan man blir inkarnerad!
Det var hisnande!!
Ja, så gick det till när VML-böckerna hittade mig.
Livet är inte riktigt detsamma nu.
Jag känner en enorm trygghet, glädje o förtröstan i vetskapen om att Ljuset kommer att segra!
Mitt mänskliga lilla "problem" är tiden!
En av de läxor jag tror att jag fått med mig till detta liv att öva på är TÅLAMOD!
Även om jag nu har mer tålamod än jag hade för femton år sedan har jag mycket övning kvar.
Jag känner igen mig i din beskrivning, DubbelJanne, av att vara odräglig!!
Jag tyckte att jag hade hittat en underbar skatt och ville verkligen dela med mig av den.
Så jag har gett bort böckerna, tipsat om dem och skrivit en del brev.
Ibland har det gått någorlunda "bra", ibland har det inte gått alls.
Ibland har jag fått rasande mothugg och en gång blev jag kallad för Djävulens dotter!!
Så nu har jag lärt mig att ta det lite lugnare, men jag har inte gett upp.
Som andra tidigare har skrivit har vi ett ansvar för att sprida kännedom om VML.
Mina varmaste hälsningar till er alla
Yvonne Johansson
Hej alla och tack för era berättelser!
Hoppas ni finner min historia lika intressant som jag finner era, kanske känner någon igen sig lite... Såhär upplevde jag mötet med VML:
Till en liten bokhandel på Drottninggatan i Stockholm återvände jag kontinuerligt för ungefär tio år sedan. Bokhandeln heter "Vattumannen" och säljer all sorts andliga böcker, indianstenar, meditationsmusik etc.
Det var på den tiden när new-age travade in som mest bland våra svenska sökare. Som tonårsgrabb kände jag mig lite utanför målgruppen för new-age som till 90% bestod av kvinnor och ungefär lika stor andel äldre än 30 (ok, matematiken är framhöftad men jag tror ni förstår ungefär). Jag var hur som helst en aktiv sökare på den tiden.
Men en gång när jag stod där och läste bland böckernas titlar fick jag syn på VML. "Vandra mot ljuset" .. Det kändes som en GOD bok, optimistisk och ljus - jag kände för den direkt! Det var början till slutet på mitt andliga sökande, för det jag skulle finna mellan dess pärmar var svaren på mina inre frågor - alla de frågor som gjorde mig till den sökare jag var.
Jag lusläste hela boken med öppet hjärta och betänkte noggrannt allt vad som stod i den. Boken har sedan dess kännts som en källa, eller som en kär gammal vän. Det känns ungefär som om kärlek strömmar ur den var gång jag håller den i mina händer! Är jag sliten i sinnet slår jag upp en sida på måfå och läser ett stycke, sedan är jag åter på rätt köl igen.
Till en början ville jag att flera skulle få samma erfarenhet som jag, men jag kom snart underfund med att den öppenhet jag själv haft var något ganska ovanligt. Ingen av de jag kände kunde ta den till sig som jag själv gjort, och om än de hade "läst den" tycktes de inte ha berörts särskilt mycket.
Jag gav snart upp mina försök att visa VML till andra, lät boken bli min personliga lilla visdom och endast sekundärt inverka på världen genom att finnas med i mina tankar, resonemang och beslut.
Tiden gick, jag är nu närmare 30 år och har bildat familj. Jag har inte läst VML särskilt mycket under tiden som gått, har heller inte pratat om VML men buskapen är lika aktuella idag. De gånger när missionärer för olika trosformer kommer och vill säga mig något hamnar jag gladerligen i djupa religiösa diskussioner där jag tar deras ord på alvar och tillför "mina egna" små synpunkter och teorier kring bibliska detaljer, med tillhörande motivationer och förklaringar. Efterssom jag inte uttryckligen förklarar varifrån jag fått idéerna blir det inga hårda ord och förbannelser utan diskussionerna får tvärtom något mycket intressant över sig, inte minst närsom jag får tillfälle att ventilera tankarna i VML.
Men annars måste jag nog säga att kännedomen om VML varit något ganska ensamt. Folk intresserar sig för annat och jag gör väl därmed bäst i att göra likadant om jag nu skall ha något gemensamt med dem överhuvudtaget... 
Något som ni säkert kan finna intressant att utforska är Bahajerna. Jag kom i kontakt med dem här i Visby. Deras tro går nästan helt paralellt med VML i fråga om religionernas uppkomst m.m. Jag var nära att bli Bahaj själv men de hade en förnuftig regel som säger att man måste vara absolutist för att få vara officiell bahaj.
Jag dricker mycket sällan alkohol men när jag gör det har jag så roligt med mina vänner att jag inte ser någon vits med att låta bli. Att sätta denna hårda begränsning som krav stör mig lite då det gör det svårare för människor att komma nära den tro som de lär ut. Förvisso står det i VML att vi alla är fullt ansvariga för allt vi gör oavsett om vi är berusade eller inte, men inget där tvingar oss att helt låta bli alkohol eller stänger oss ute om vi inte lever upp till total absolutism.
Dock har jag viss förståelse - Bahajernas förtroende är viktigt för dem, då de verkar officiellt i internationella sammanhang för fred och rättvisa m.m. Kanske vore det då opassande att druckna människor förde bahajernas talan...
Tack, nu har jag berättat hur jag kom i kontakt med VML, låt näste vän tala!