Är Vandra mot Ljuset för "tung" för nutidsmänniskan?
Amelius Förlags Diskussionsforum: Vandra mot Ljuset: Är Vandra mot Ljuset för "tung" för nutidsmänniskan?
Jo, jag tycker vi kan respektera förlagets önskemål att byta tråd för diskussionen, så jag tar mig friheten att flytta den in under denna egna rubrik i stället. Det blir ju så mycket lättare att navigera sig fram på den här sidan om vi någorlunda försöker hålla oss till ämnet i den tråd där vi skriver (väl vetande att jag själv kanske inte varit särskilt duktig på den saken). För dem som inte följt med i den tidigare diskussionen hittas början under ”Hur hittade ni Vandra mot Ljuset? Var det också en ‘slump’ eller?” med start vid signaturen ”Marittas” första inlägg.
Hallå, Maritta!
Först vill jag säga att jag tycker det är jätteroligt att du har satt igång diskussionerna här igen med dina inlägg! Här har ju annars varit ganska tråkigt det senaste halvåret eller så...
Däremot kan jag tyvärr inte hålla med dig om särskilt mycket av dina åsikter kring ”Vandra mot Ljuset”-trilogin - att den skulle vara för mörk, tung, hemsk etc. och att den inte skulle ha något att säga människor av idag. På den förstnämnda punkten (att ”Vandra mot Ljuset” skulle vara för ”tung”) kan jag säga att jag instämmer i allt det som signaturen ”Pali” och Amelius förlag har skrivit under det förra ämnet och har väl egentligen inte så mycket att tillägga till detta. Mörkret finns runt omkring oss, det är bara dåraktigt att förneka det. Men man skall för den skull inte koncentrera sig på det svarta och hemska, för det drar bara in en under Mörkrets inflytande. Det tycker jag framgår klart och tydligt av ”Vandra mot Ljuset”-verken.
Din åsikt att vi människor som lever i dag skulle ha hunnit förändra oss så extremt mycket sedan 1920-talet att vi inte längre kan ta till oss ”Vandra mot Ljuset” tycker jag också känns väldigt underlig. 82 år kan tyckas som en mycket lång tid för oss människor som lever på jorden, men ur ett andligt perspektiv är det bara som ett ögonblick. Dessutom verkar det som om du anser att utvecklingen går kräftgång eftersom människor som lever i dag tydligen skulle vara ”känsligare” än de som levde på 1920-talet och vara i behov av ett mer ”lättsmält” budskap än det som ges i ”Vandra mot Ljuset”-verken.
Något som också stör mig rätt mycket i dina inlägg är ovanan att ständigt ”klumpa ihop” Vandra mot Ljuset med de här s.k. kanaliserade böckerna. Du använder uttryck som ”min första kanaliserade bok”, ”andra kanaliserade böcker” och ”andra kanaliseringar”. För mig är det omöjligt att göra en sådan koppling eftersom jag inte kan inse att ”Vandra mot Ljuset” skulle ha något som helst gemensamt med dessa böcker beträffande vare sig innehåll, ursprung eller kvalitet.
Du erkänner ju också att du i fråga om de andra böckerna ”kan känna att allting inte kommer från ljuset”. Menar du kanske att detta skulle gälla VML-böckerna också? I så fall är jag rädd att du är ute på galna vägar. Även om där inte framförs något tvång att vi måste acceptera det som står i böckerna framgår det klart och tydligt att författarna menar att allt som de har skrivit är absolut sanning. Det går inte att jämföra ”Vandra mot Ljuset” med andra böcker som är delvis sanning och delvis lögn, det är en helt annan sorts bok och därigenom är den helt unik i mänsklighetens historia.
Så över till våra fyrbenta vänner, djuren. Du skriver ”jag kan se i mina djurs ögon att det finns en ande i dem”. Nå, själv har jag inte den förmågan som du tycks ha :-) att bara genom att se i mina djurs ögon kunna avgöra vad som döljer sig i deras sinne, utan jag får nog nöja mig med att iaktta deras beteende istället. Där har jag hittills inte kunnat finna något som tyder på att de skulle ha någon förmåga att fritt välja sina handlingar eller att de skulle ha någon från sinnesintrycken oberoende tanke- och föreställningsförmåga - dvs Vilja och Tanke. För det är ju det ”Vandra mot Ljuset” avser med uttrycket ”ande”. Däremot är djuren förstås levande varelser som känner t.ex hunger och smärta på samma sätt som vi och vi har ett ansvar för hur vi behandlar dem. Det framgår också av ”Vandra mot Ljuset”.
Din tolkning av boken att Gud skulle lura andarna i sfärerna att deras djur fått evigt liv är så vitt jag förstår en hädisk tanke. Alla lögner och lurendrejerier är av Mörkret och Gud är alltigenom Ljus och därför borde det vara helt orimligt att föreställa sig att Gud skulle vilja lura i sina barn något som inte är sant. Jag tror säkert att det förklaras mycket klart och tydligt för de här andarna att detta är kopior av de djur de hade på jorden och inte dessa djurs ”andar” som flyktat upp till sfärerna. En annan sak är om spiritister har lyckats misstolka andarnas besked i det avseendet - detta var ju vanliga människoandar som säkert inte förmådde uttrycka sig helt klart och redigt om förhållandena där de vistats före sitt olovliga Jorden-besök, varigenom missförstånd lätt kunde uppstå.
I de fall där medvetna spökerier eventuellt förekommer i dag tror jag också att det måste vara sådana andar det är fråga om - alltså inte ”spöken” som under långa tider varit bundna vid Jordplanet. Men jag måste erkänna att min egen erfarenhet beträffande sådana fenomen är ringa eftersom jag inte är s.k. synsk och alltså aldrig har varit vittne till någondera typen av spökerier. Kanske någon annan läsare har något att bidra med från egen erfarenhet som kan säga om mina gissningar är korrekta?
Vad gäller det fråndragna läroåret rekommenderar jag dig att läsa svaret på fråga 23 i andra Supplementet, där ges en utmärkt förklaring till hur denna bestämmelse kom till och det framgår, åtminstone för mig, att detta absolut inte är fråga om något ”straff” (i meningen hämnd) från Gud.
Så till sist några anmärkningar om ”Samtal med Gud”-böckerna. Jag respekterar att du och din vän tycker att dessa böcker är bra, även om inte jag känner att de har något att säga mig. Däremot är jag litet tveksam till om vi verkligen skall behöva inveckla oss i långa diskussioner om deras innehåll på det här forumet, t.ex beträffande de ”högre civilisationer” som omnämns i bok 3. Som jag förstår det som står på startsidan till detta forum och i förlagets ”inledande ord” ovan skulle diskussionsämnet här vara ”Vandra mot Ljuset”-böckerna. Vill man diskutera andra böcker, t.ex ”Samtal med Gud” finns det nog andra fora ute på nätet som lämpar sig bättre för det ändamålet. Dessutom tycker jag (utifrån min personliga ståndpunkt) synd om andra diskussionsdeltagare ifall de skulle behöva lägga ut tid och pengar på att sätta sig in i ”Samtal med Gud”-böckerna för att kunna följa med i diskussionerna här. Jag är förstås medveten om att jag är en av dem som tagit upp dessa ”kanaliserade” böcker, men jag menade inte att starta någon djupgående diskussion här om deras innehåll utan bara påpeka att det som påstås om deras ursprung står i strid med ”Vandra mot Ljuset”-trilogin.
Med vänlig hälsning
Katarina Dahlin
Hej Katarina.
Du kanske missförstod mig också. Jag förnekar inte mörkret och jag tror inte att människorna för övrigt gör det heller. Men man kan läsa i bibeln att vi är syndiga, eländiga varelser som MÅSTE ta emot Jesus för att få ett evigt liv. I VML är inte budskapet förstås lika tungt men det står i den också att vi måste sluta med vårt syndiga liv för att komma till Guds rike - även om vi ändå har ett evigt liv. Synd, synd, synd och skuld. Jag tycker att det är på tiden att sluta skuldsätta människan.
I andligt perspektiv är förstås 82 år ett ögonblick. Men på jorden är det en lång tid. Det har hunnit hända mycket under den tiden. Det har kommit nya uppfinningar som har blivit ännu finurligare och människorna har faktiskt utvecklats andligt. Det verkar bara som om religionerna inte har gjort det. Prästerna använder fortfarande samma ord och påminner oss om synden och skulden vilket gör att vi inte har någon större lust att gå i kyrkan. Att då använda samma typ av ord i andliga böcker gör att dagens människor inte vill läsa dem. Jag skulle aldrig ge VML till min vuxne son för han skulle aldrig orka läsa den, men någon annan av dagens kanaliserade böcker kan han läsa, tex "Samtal med Gud".
Kanaliseringar ja, alla böcker från andevärlden är kanaliseringar, så också VML. En del böcker kommer från mörkare ställen, en del från ljusa, men det är aldrig någon blandning av mörker och ljus i en bok, de är antingen eller och det är väldigt lätt att känna vilka som är ljusa av dem. Man känner i hjärtat. Även fast en del böcker först känns som ljusa. Efteråt har man en känsla av att det inte står rätt till. Att det inte stämmer. Men boken kan vara en bra lärobok ändå.
På sidan 234 i VML kan man läsa: "....trots alla goda avsikter och försök att förbli där de hör hemma, och eftersom varje lagbrott alltid följs av ett bakslag - ett straff-..." Jag reagerar mot ordet straff. Gud är kärlek och straffar inte. Vi får göra våra misstag på jorden och på den andra sidan. Vi lär oss av våra misstag, men något straff av Gud får vi inte.
Ang. djuren så står det faktiskt i VML att Gud placerar djurillusioner bland människorna i andevärlden så att människorna tror att deras husdjur också fått ett evigt liv. På sidan 172 kan man läsa: "Till glädje för människorna och för att de inte i för hög grad skall sakna de rent jordiska förhållandena, har Gud efterhand danat en del djurgestalter, tex fåglar, hästar, hundar, katter etc." Och så står det: "Och eftersom Gud danar dessa djurgestalter i exakt likhet med de jordiska förebilderna, kommer var och en att återfinna sin älsklingshäst, -hund, -katt, -fågel osv." För mig skulle det vara bedrägeri. Jag vill träffa MINA djur, inte några illusioner.
Jag har inte heller något behov av att inveckla mig i långa diskussioner om andra böcker. Vad jag ville komma fram med från början var bara att de böckerna också behövs. Att de inte nödvändigtvis behöver komma från mörkret utan är en jättestor hjälp för många människor. VML finns ju inte tillgänglig överallt heller. Vi människor är ju så olika. Vad som passar en passar inte den andre. Jag kan stå ut med att en del läser bibeln också. Vi är inte på samma våglängd eller på samma utveckligsgren allihopa än. Och alla måste gå sin egen väg.
Ha det bra
Maritta
Hej allihopa!
Jag tror att Katarina mycket väl uttrycker precis det som alla vi känner som har läst och tagit dom tre vandra mot ljuset-böckerna till våra hjärtan. Det var faktiskt en ren njutning att läsa ditt inlägg Katarina, att det finns andra därute som reagerar precis som jag på vml-böckerna. Det är väl värt att ”försvara” vml och inte börja bunta ihop den med andra s k kanaliserade böcker. Ni som läst vandra mot ljuset och andra böcker, känner ni verkligen inte i ert inre att det är en stor, stor skillnad på denna skrift jämfört med t ex Neil Donald Walches böcker? För mig var det som natt och dag i alla fall. Nej vml står i en klass för sig! Trevligt att se att andra uppfattar det så också.
Det var nån som skrev nånstans att ”antingen förstår man vandra mot ljuset eller så förstår man den inte”. Hur simpelt detta än låter så tror jag att det är det det hela handlar om. Om man inte känner i sitt hjärta att man står inför sanningen när man läser vandra mot ljuset, då kvittar det vad andra säger till en.
Jag vill inte heller börja någon diskussion här om andra böcker, det är ju trots allt vml det ska handla om här. Men ett (egentligen många, många…) påstående i ditt inlägg Maritta gjorde mig otroligt konfunderad. Först säger du att citat ”vi människor är ju så olika. Vad som passar en passar inte den andre… vi är inte på samma våglängd eller på samma utvecklingsgren allihop än”, sedan säger du citat ”Jag skulle aldrig ge VML till min vuxne son för han skulle aldrig orka läsa den”. Hur vet du vilken andlig våglängd han är på? Kan du avgöra vem som orkar eller inte orkar läsa olika böcker? Han kanske skulle orka och rent av förstå vml på precis det sätt som den borde förstås på, nämligen det rätta sättet.
Du har hakat upp dig väldigt på orden ”synd” och ”straff”, det återkommer du hela tiden till. Jag misstänker att du inte riktigt förstått innebörden i dessa ord utan lever kvar i någon sort ”bibel-synd-straff-uppfattning”, vilket bevisar att du inte begripit den kärlekslära som vml skriver om. Men det finns så många andra påståenden i ditt inlägg som jag inte ens orkar kommentera. Fast eftersom du inte alls verkar uppskatta vml, så förstår jag i ärlighetens namn inte varför du ägnar tid åt denna sida överhuvudtaget? Eller kan det vara så att djupt inne i din själ, så finns det ändå en liten, liten känsla av att det finns andliga sanningar i vml? ;-)
Hursomhelst, som det står i vandra mot ljuset: människan har begåvats med en fri tanke och vilja, vilket betyder att var och en avgör själv vad han eller hon tycker om innehållet i vml böckerna. Fast jag måste medge att det var riktigt värmande och uppfräschande att läsa Katarinas inlägg :-)
Ha det så bra!
Hasse
Hej Hasse. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva för att ni alla skulle förstå vad jag menar.
För mig var ju VML en öppning till den andliga världen. Den var en lättnad att läsa jämfört med bibeln. Jag har varit frälst och jag har studerat bibeln med Jehovas Vittnen.
Men jag har läst andra andliga böcker också - efteråt och när jag nu läste VML igen så hade dess budskap plötsligt blivit mer - ja, tung. Och det pga all snack om synd och ondska.
I "Samtal med Gud"-böckerna kan man också läsa om tankens makt och om den universella lagen att vad du ger ut får du tillbaka utan att ordet synd behöver nämnas. Det är ändå solklart. Att om man beter sig illa får man likadant tillbaka. Vill man kalla det för synd så ok, men för mig har det ordet en biblisk betydelse och får mig att tänka på trångsynta religiösa fanatiker. Och inte bara mig utan många andra.
Jag vet vad min son vill läsa och vad han inte vill läsa. Däremot kan jag inte säga det om tex grannen. Men om jag vill att mina barn ska förstå det här med andlighet så vill jag att de ska börja med en annan sorts bok än VML. Sedan kan de läsa den när de förstår. Mina barn är inte ett dugg religiösa eller andliga som jag var när jag läste VML.
Jag påstår fortfarande att dagens kanaliseringar också har ett gott syfte och ett kärleksbudskap. Och jag har aldrig påstått att det inte finns andliga sanningar i VML. Det finns andliga sanningar i bibeln också. Men jag tycker att all fanatism är av mörkret och allt man läser ska man ifrågasätta.
MVH
Maritta
Hej allesammen!
Det er rart at se en saa livlig diskussion her i den svenska del af Amelius’ Forum!
Som en opklarende parentes til jeres mange tanker, vil jeg dog gerne paapege en meget vigtig ting: VML er IKKE fremkommet ved kanalisering!!!
Faktisk ser jeg mange paraleller mellem det, der engang hed spiritisme (ja, jeg ved godt, at spiritismen stadig florerer visse steder, men jeg proever at undertrykke tanken! ;-)) og nutidens mere moderne „kanalisering“. Forskellen er, at mens de spiritistiske moeder fortrinsvis foregaar i mindre grupper, finder „kanalisering“ sted i enrum – i de fleste tilfaelde, i hvert fald, selvom det vel ikke kan udelukkes, at folk forsoeger at „kanalisere“ i mindre eller stoerre grupper.
Netop fordi jeg gerne ville vide, hvad det egentlig drejede sig om, satte jeg mig for nogle aar siden mere grundigt ind i „kanaliseringsteknikker“. Da jeg ikke kan anbefale nogen af disse boeger, vil jeg ikke opgive titlerne. Generelt lader det til, at man taender for en baandoptager, hvorefter man slapper af ved hjaelp af en eller anden meditationsteknik, eller hvad der nu passer en bedst. Man skal forestille sig, at man er en stor, tom vase el.lign. – som er parat til at modtage de evige sandheder – og saa kan man lugnt falde hen i en trancelignende tilstand. Mens man befinder sig i denne tilstand, udtaler man sig saa om mangt og meget, hovedsagelig om f.eks. de „aandelige sandheder“, som man har programmeret sig selv til at modtage. Bagefter kan man saa lytte til optagelsen og nedskrive de evige sandheder, voilà! Let og enkelt og tilgaengeligt for enhver.
Hovsa.... Hvad var nu det? Trance???? Ja, lige praecis! Hovedingredienten i kanalisering er saamaend vores gode, gamle trance. Og hvad siger VML om medier i trance? Hvad siger VML om det, der fremkommer gennem medier i trance?
Som bekendt er alle medier i trance under indflydelse af deres eget aandelige standpunkts meninger, ideer og opfattelsesevne i et for andre mennesker oftest ubestemmeligt omfang. Derfor kan INTET, der fremkommer under trance overhovedet sammenlignes med VML og de andre boeger, vi vaerdsaetter. Johanne Agerskov modtog budskaberne ved tankeinspiration – ved blot at lytte til sin indre stemme („blot“ – ja, det er jo lettere sagt end gjort!) og derefter nedskrive praecis det, hun opfattede. Dette var muligt for hende, fordi hun evnede at tilsidesaette sine egne tanker fuldstaendigt, naar der var brug for det. Men ALDRIG har Johanne Agerskov beskaeftiget sig med trance – som vi ogsaa kan laese i „Nogle Psykiske Oplevelser“. Hun vidste intuitivt, at dette ville vaere meget, meget forkert – en moerkets handling – og selvom hun paa et tidspunkt var udsat for et vist pres fra sin lille gruppes side, gav hun – heldigvis! – aldrig efter for fristelsen til at bruge trance. Hvilket sikkert i virkeligheden ikke var nogen som helst fristelse for hende, netop fordi hun med sig selv vidste, at tranceseancer var af det onde. Og hvis hun havde givet efter, ville vi idag maaske ikke have haft VML – saa tak for det!
Det er paakraevet ogsaa at huske paa forholdene, der herskede i de tider, hvor Ardor og de aeldste var saa utroligt aktive. Helt op til ca. 1988 kan vi paavise, at spiritistiske medier har vaeret udsat for at vaere blevet “overtaget” af en af de inkarnerede aeldste. Det maa saa vaere omkring 1988, at den allersidste af de inkarnerede aeldste er afgaaet ved doeden. Vi kan nu vaere taknemmelige for, at de aeldste ikke laengere kan drille og genere os. Dette udelukker dog desvaerre ikke, at disinkarnerede aander af og til stadig vil kunne kontakte de „levende“, der evt. holder spiritistiske seancer – eller paa anden maade, f.eks. som „spoegelser“ overfor mere eller mindre intuitive mennesker. For Gud og de Yngste tvinger ingen til at goere det rette – og det haender, at mennesker, naar de doer, ikke vil med deres skytsaand tilbage til sfaererne. De forbliver derfor nogen tid paa jordens astrale plan, hvor de driver omkring i deres vanlige omgivelser fra det sidste liv – tiltrukket af „vaertshusatmosfaeren“, der stadig omgiver jorden, som en ven af mig plejer at sige. Jorden er jo en moerkets planet, og vil altid vaere det, eftersom de aeldstes indgreb i sin tid ledte til dette resultat. Det er derfor, vi aldrig kan blive 100% perfekte som mennesker paa jorden. Der vil altid vaere et eller andet, vi skal kaempe imod – om vi kalder det „synd“, „menneskelige fejl“, „karma“ eller andet, har ikke nogen saerlig betydning. Selvom jeg ikke finder det svaert at definere mord, tyveri eller voldtaegt med ordet „synd“, selv i dag. Som Maritta fremhaever, har ordet mange negative religioese konnotater – men det er jo op til os selv, hvordan vi vil opfatte det! Synder vi, hvis vi snupper en parkeringsplads for naesen af vores naeste? Ja, saa absolut! Men saa vil der jo sikkert ske det, at netop den dag, hvor vi har virkelig brug for en handy parkeringsplads – ja, saa vil den blive snuppet for naesen af os!. Og saa kommer vi for sent til et meget vigtigt jobinterview... Saa det kan slet ikke betale sig at „synde“.
Synd, som begrebet ofte defineres og bruges i Biblens allermoerkeste afsnit, boer maaske i virkeligheden omdefineres til „totalt moerkeudslag“ – her ser vi nemlig et at moerkets allermest vellykkede forsoeg paa at drage os ned i dets magt. (Naturligt er det de aeldste, som bruger moerket, Moerket selv indeholder hverken tanke eller vilje.) Det bliver til „synd“ at holde af sig selv, at vaerdsaette sig selv – det bliver i visse tilfaelde endog til „synd“ at foelge vor samvittigheds stemme! Og de traditionelle religioner har dyrket denne “straffefilosofi” i 2.000 aar! “You little creepy worm! You are not good enough for God, you had better repent of being as you are! You are not worthy of his gifts – not fit for life itself!” Denne slags saetninger har tordnet ud over indremissionske samfunds kirkemoeder i mange, mange aar, og budskabet har haengt i luften omkring os altid, idet det har virket mere eller mindre subliminalt paa vores psyke. Og vore samfund har taget disse ideer op, bl.a. ved hjaelp af den gyselige Jantelov, som hersker i Skandinavien… Disse traditioner haenger ved; de er en del af vores slaegtsarv! For slaegtsarven bliver os tildelt gennem vore foraeldres astrale genpart, ligesom vore foraeldre selv har arvet deres astrale genparter fra deres foraeldre, og bedsteforaeldre, o.s.v. (Helt bortset fra de fysiske, genetiske traek, som ikke har noget at goere med det, der overgives paa det astrale plan, saa vidt jeg kan forstaa.)
Istedet burde vi nok meditere lidt mere over Jesu budskab: „Elsk din naeste som dig selv“. Hvilket i kristendommens regi er blevet oversat til „Elsk din naestemere end dig selv“ – ifoelge forsoningslaerens offertanke blev Jesus jo til offerlammet, som „vaskede vore synder rene“, ikke? Ergo elskede han os mere, end han elskede sig selv... Men det var ikke det, Jesus sagde! Og hans virkelige ord staar heldigvis stadig i Biblen: „Elsk din naeste SOM dig selv“. For hvis du ikke holder af dig selv, hvis du ikke formaar at vaerdsaette dig selv og hvis du ikke har den noedvendige selvtillid og tro paa, at du er god nok, kan du aldrig virkelig give noget af dig selv til dine medmennesker. Du vil nok snarere blive endnu et selvmordsoffer, eller blot skyggen af et menneske, der ikke kan udveksle sine vaerdier med sine broedre og soestre p.g.a. diverse psykoser og neuroser.
Maritta, jeg foeler, at du har haft en stormfuld tilvaerelse; du har maaske vaeret offer for Jehovas vidners hjernevask, som du antyder – efter foerst at have vaeret underlagt de traditionelle kirkeindflydelser, osv. osv. Intet under, at du nu holder af ethvert lyst budskab, mens du gyser tilbage ved tanken om synd og straf! VML skal laeses grundigt, i dette har Katrina og Hasse ret – og den skal fremfor alt laeses „neutralt“ – vi boer saa vidt muligt forsoege at saette ALT andet tilside, mens vi laeser den. Taenk bare, for et par aar siden, efter at have laest bogen et utal af gange – gryede det for mig, at VML er langt mindre „religioes“ i sit budskab, end den er rent og fuldt menneskelig! Guds kaerlighed til os og hans respekt for vores individualitet lyser jo ud fra denne bog! For det bliver jo „blot“ forklaret for os, hvorfor verden er, som den er. Vi faar en utrolig hjaelp med paa vejen gennem livet.
At Gud eksisterer er et faktum, som er blevet udnyttet af de aeldste i deres forsoeg paa at holde menneskeslaegten nede i mudderet. Deres allerbedste resultater findes jo netop i religionerne – og fremfor alt i selve det, at religionerne kan kriges indbyrdes! Dette har faaet en masse ellers intelligente mennesker til at konkludere, at Gud slet ikke eksisterer. Men det goer han/hun heldigvis alligevel.
Gennem VML opfordrer Gud og de Yngste os til at arbejde henimod at blive selvstaendige vaesener – og ikke forblive som boern i ledebaand. I “Samtaler med Gud” er filosofien den, at vi aabenbart skal sidde og snakke med Gud fra morgen til aften, idet vi ofte tilsidesaetter alt andet… Det er ihvertfald det, jeg ser, at bogens forfatter goer. Men det er jo slet ikke saadan, vi skal leve livet! Vi skal ud i livet, vi skal leve, laere gennem vores – og andres – fejl – og i VML finder vi den store, store skat det er at faa vished for, at kun retningen „fremad“ eksisterer – vi kan aldrig goere det laerte u-laert; vores erfaringer vil altid foelge os gennem alle vores liv. Hvis vi vaelger stilstand, stagnation, er det vores egen sag. Men det vil kun vaere for en tid. Tilbagefald eksisterer ikke.
Og alene det er da en vaeldig positiv tanke, ikke?
Jeg har vist faaet blandet en masse ting sammen, det maa I undskylde; jeg ville egentlig bare praecisere, at kanalisering ikke har noget med VML at goere...
Kaerlige hilsener,
Ulla
Hej Ulla. Du får ursäkta mig men jag förstår inte så mycket av ditt språk. Men jag förstod i alla fall att du skriver att dagens kanalisering sker i trance, men det behöver inte vara så. Tex inte i "Samtal med Gud"-böckerna plus många andra.
Du skriver också att VML inte är en kanalisering. Vad är det i så fall om inte det? Allt från andevärlden till oss sker genom kanalisering. Vi kanaliserar också musik, konst, ja allt.
Sedan skriver du att min religiösa bakgrund gör att jag skulle vara negativ mot VML. Kan så vara men i så fall är det för att jag ser likheter mellan VML och det religiösa. Även om nu VML har ljusare budskap än bibeln. Jag ser också felaktigheter i VML ju mer jag läser den. Som det här med spöken tex.
Jag har lärt mig att inte svälja allt jag läser med hull och hår utan jag jämför och söker vidare. VML trodde jag på fullt och fast i början men nu har jag fått reda på så mycket annat att jag inte gör det längre. Jag tycker ändå att det är bra om människorna vill läsa VML.
MVH.Maritta
Hej Maritta!
Först vill jag säga att jag tycker det är otroligt starkt av dig att du lyckades lösgöra dig från Jehovas Vittnen. Det är det inte många som lyckas göra. Det finns så många fall beskrivna där denna sekt liksom ”äter upp” människor inifrån – de lyckas helt enkelt inte frigöra sig utan hjälp utifrån.
Jag vill väldigt tydligt understryka att jag på inget sätt vill försöka påtvinga någon vml budskapet – inte ens dig Maritta ;-). Om du är nöjd och tillfreds med bl a Samtal med gud-böckerna, om du tycker att dom skrifterna ger dig svaren på livets stora frågor, och om du känner att du har ”hittat hem” då ska du naturligtvis fortsätta att vara nöjd och glad. Du skriver också att ”för mig var vml en öppning till den andliga världen”, det är också väldigt glädjande att läsa. Det som några av oss kanske känner är: varför bara en öppning? Det finns så ofantligt mycket mer info. i vml-böckerna – långt mer än att bara ge en öppning åt läsaren. Men OK, precis som alla andra har självklart också du en fri tanke och vilja och bestämmer själv. Men jag tycker det är lite synd att du inte ägnat lite mera tid åt vml. Det verkar som om du omedelbart efter läsning har ”hoppat över” till lite mer, hur ska vi yttrycka det, ”lättsmält litteratur”.
Du skriver att dina barn inte är ett dugg religiösa, som du var när du läste vml. Det skulle jag vilja säga är en klar fördel om man vill läsa vml. I min bekantskapskrets har det ofta visat sig vara just s k ateister som har haft lättast att förstå och se logiken i vml, medans starkt troende som ofta tillhört något samfund tagit fullständigt avstånd från Vandra mot ljuset. Nej, religioner och alla tusentals sekter behövs inte i dag – de har spelat ut sin roll. Jag hörde en tänkvärd sak för ett tag sedan: "Vet du vem som är den minst religiösa av oss alla – jo, Gud själv. Han struntar fullkomligt i vilken religion man tillhör eller inte tillhör; för honom är det bara en sak som räknas: om du levt efter ditt samvete eller ej."
Det finns en sak jag vill säga till en del som läst (och inte läst) Vandra mot ljuset; snälla ni, påstå inte att vml med tillhörande böcker, att det är samma sak som kyrkans lära och bibeln. För det är det inte! Vandra mot ljuset lär bl a att försoningsläran är totalt uppåt väggarna fel, att nattvarden, dopet, kyrkans gudsbild och alla andra kyrkliga ceremonier och dogmer osv är fullkomligt onödiga och felaktiga. Snälla, säg inte att bibeln och vml är samma sak – det är en skymf mot vml att säga så. Ni som påstår att vml och bibeln är i stort sett jämförbara, varför tror ni att kyrkan och prästerskapet tar avstånd från vml? Jo, för att det är två totalt olika läror, där kyrkans ”mörkerlära” skulle falla pladask till marken om dom skulle ta till sig vml:s kärlekslära istället. Kyrkan är konservativ, det har den alltid varit. Vill aldrig ha förändring och har alltid varit emot utvecklig – såväl materiell som andlig. Kyrkan gillar inte vml, kyrkan avskyr vml, så kom aldrig och påstå att Vandra mot ljuset är samma sak som bibeln. Fråga en präst så får ni besked.
Till sist, håller fullständigt med dig Maritta, om att all fanatism är av ondo, men dit hör inte boken Vandra mot ljuset och dom två andra böckerna. Fanatism och vml-böckerna är varandras totala motsats – som natt och dag. Och naturligtvis ska man ifrågasätta allt man läser, det står det ju också tydligt på baksidan av vml: ”Ingen förväntas emellertid att blint acceptera utan att undersöka, läsa, förstå och diskutera.” Sen har vi också det mycket intressanta svaret på fråga nr 10 i Frågor och svar 1 (sid 26), som handlar om detta med ”andliga sanningar”.
Jag tror många gör det felet att dom inte läser vml tillräckligt noga utan bara skumläser boken, vilket resulterar i en röra med massa obesvarade frågor. Ta er tid och upptäck detta stora verk med det värdefulla innehållet!
Ha det gott!
Hasse
Hej Hasse. Du behöver som sagt inte påtvinga mig något budskap. Jag har själv läst alla VML böckerna flera gånger och kan bilda en uppfattning om dem. Och jag tycker fortfarande att deras budskap är ljus. Även fast jag tycker att de är skrivna på det sättet att det påminner mig om bibelns text. Och nu menar jag inte att innehållet kan jämföras med bibeln. Antagligen kommer jag aldrig att kunna förklara det här så att någon ska förstå :-).
Jag kan inte heller kalla andra kanaliseringar för mer lättsmält litteratur. Det är de inte. Däremot så beskrivs sk förhållningssätt på ett annat "språk". Det skrivs inte att människorna måste sluta synda tex. Utan det skrivs hur man ska leva för att hitta till Guds rike. Man kan läsa bla om hur en skola ska vara för att barnen ska lära sig nånting. Det är ju bekant att dagens skola inte låter barnens kreativitet komma fram. Det kan man läsa i "Samtal med Gud" bok 2. I trean berättas det om utomjordiska, högre civilisationer och hur de lever för att slippa våld och krig. I ettan kan man läsa om relationer. Hur man får de att fungera.
Det är helt klart att de böckerna också kommer från ljuset. VML är inte unik på något sätt längre. Fast förut var den nog det.
Med fanatism menade jag att om man inte släpper in andra tankar än de man har lärt sig tex av någon bok så är man fanatisk. Om man inte lyssnar på andra. Många kristna är ju fanatiska när de håller fast i sin bibel och inte förstår att det finns folk som tänker annorlunda. Jag vill inte att man blir VML-fanatiker heller lika lite som man kan bli Samtal med Gud-fanatiker.
MVH.Maritta
Hej Maritta!
Som gammal läsare av VML har jag följt med i det som förevarit på Forumet. Jag tänker inte på en gång kommentera allt som jag kan ha synpunkter på men vill hålla mig till en sak, citeringar, som jag ofta mött i många sammanhang och som visar hur viktigt det är att man försöker förstå den text man läst och som man citerar från.
Om man ska citera något är det av vikt att man inte bara tar med en liten del av det som berör ämnet. Att ta med en liten del av ämnet är den metod som journalister ofta använder sig av när man vill vinkla eller förvränga något till en annan innebörd. Detsamma gör även t.ex politiker, kyrkan, Jehovas Vittnen och andra religiösa samfund. Det har du också gjort när du citerar om ”straff” i ditt inlägg. Om man läser hela stycket där du hämtat ditt citat om ”straff” framgår det helt klart att det finns regler/lagar som andarna är helt införstådda med och också vad det innebär om man bryter mot dem. Här är följderna helt klara från början. Här behövs inga advokater eller domare som ska vränga ut och in på sanningen så att en lögn blir vit eller tvärtom.
Nedan försöker jag visa vad jag menar genom en liknelse.
En person får en anställning. Med anställningen följer ett krav att vederbörande måste genomgå en fyra års särskild utbildning som krävs för att klara uppdraget. Kravet är ovillkorligt och om studierna inte uppfylls kommer anställningen i motsvarande grad bli lägre. Om studierna inte blir klara kommer det att finnas möjlighet till komplettering men först efter en tid. Den tillmätta tiden för studierna är inte för snävt tilltagen utan bör räcka till med normal studietakt. Tiden är inte heller så att man kan ligga på latsidan. Personen accepterar anställningen med ställda krav och förutsättningar.
Den anställde påbörjar nu sina studier och allt går planenligt. Men så kommer en god vän och vill att den studerande ska följa med på en jordenruntresa. Resan beräknades ta c:a fyra månader att genomföra. Den studerande tycker att det är mycket lockande. Studierna hade inte varit särskilt betungande så han kunde nog ta igen det han förlorat på den resterande tiden som stod till hans förfogande, tänkte han. Så han beslutade sig för att följa med på resan. Efter resan upptog han åter studierna men upptäckte efter en tid att han inte skulle bli klar med hela utbildningen även om han ansträngde sig så mycket han orkade. Följden blev att han inte fick den tjänst som han från början var bestämd för utan en betydligt lägre.
Här fick den anställde ett ”straff” för att han inte hade genomfört sina studier. Men vem var det som utmätte straffet, den som bestämt reglerna som båda parter var överens om eller den anställde?
Om du läst ordentligt i VML ser du att samma frågeställning görs där och då framgår det, att det inte är Gud som straffar, utan den felande anden som genom sitt medvetna handlande själv orsakat sitt s.k. ”straff”.
Regler/lagar är till för att följas. Om man bryter mot dem får man inte skylla från sig på motparten och påstå att det är motparten som straffar. Såna dumheter finns inte på andra sidan och borde inte finnas på denna sidan heller. Man skall inte försök göra svart till vitt. Fuskare tycker ingen om.
Jag tror inte att du är en fuskare. Men på något sätt har du, enligt min mening, inte förstått det som står om ”straff” i VML. Jag ber dig, läs en gång till och begrunda noga. Och var i fortsättningen noga med hur du gör citeringar så att inte det verkliga innehållet i citatet förvanskas.
En annan sak. Jag anser att du i någon av insändarna har blivit illa behandlad. På dessa sidor ska vi ställa frågor, diskutera, argumentera, utbyta erfarenheter och i mån av möjlighet ge, varan och andra som läser detta, vägledning. Detta forum är inte en domstol.
Mina medmänskliga och vänliga hälsningar till dig Maritta och även till övriga insändare.
Kns
Hej Kns. Jag tror att jag har förstått VML helt. Och jag förstår också att det ska finnas lagar som man ska följa för att livet ska flyta utan komplikationer. Men bara för att man inte följer lagen ska man inte nödvändigtvis STRAFFAS för det. Jag har skrivit det flera gånger nu att det är ordet straff som jag reagerat emot. Straff är något negativt, från mörkret som Gud inte sysslar med. Det finns ju både mörker och ljus, varandras motparter. Mörker är negativt, ljus är positivt. Gud är ljus, kärlek och kan omöjligtvis straffa.
Jag påstår vidare att VML är en kanalisering. Man kan aldrig veta om en kanalisering är helt ren eftersom filtret är en jordisk människa. Vem vet, ordet straff kanske placerades i boken av kanalen och inte av Gud. Inte medvetet förstås. Men det är ju inte så väldigt enkelt att kanalisera eftersom det först och främst inte ens finns tillräckligt många ord för att beskriva andespråket. Egna tankar och uppfattningar kan också blanda sig i kanaliseringen. Därför ska man alltid läsa sådana böcker kritiskt och känna med hjärtat.
MVH.Maritta
Hej Marita!
Jag tycker det är skoj med andras åsikter som
inte överensstämmer med mina.
Då blir det lite roligare att läsa här på forumet än när alla tycker lika.
Så om du får många smällar här av dina "kamrater" så ta det inte personligt.
Men det verkar du inte göra.
Så här kommer några "smällar " till!
Du skriver att du förstått VML helt.
Det tycker jag är ett starkt uttalande.
Det tror inte det är många som har gjort.
Du hävdar bestämt att boken är en kanalisering.
I början av boken formulerar dom det lite anorlunda än vad du gör.
Sedan har vi det här som du har hängt upp dig på med ordet straff.
Om du bytar ut själva ordet mot något annat
ord som inte är så laddat känns det bättre då?
Man kan ju annars se det som så här:
Gud Fader har uppställt ett antal ordningsregler och dom har alla att följa.
Gud straffar inte.
Han har bara skapat reglerna.
Det är människorna eller andarna som straffar sig själva när dom bryter mot dessa.
Gud fader är bra ljus och kärlek och jag tror att det är med kärleksfull sorg som han ser oss fela mot våra medmänniskor och / eller bryta mot de av honom författade lagarna.
Så egentligen så tycker vi likadant när du skriver:
"Straff är något negativt, från mörkret som Gud inte sysslar med."
Det är som när man spelar monopol med någon.
Det blir jäkligt tråkigt att spela med någon som sitter och svär över reglerna som spelets skapare stiftat när dom hamnat på fel ruta.
Tärningen är kastad så att säga.
Jag har bara läst en samtal med gud bok.
Den skiljer sig ju väldigt mycket från VML och jag ser ingen vits med att jämnföra dessa.
Mitt ex åkte tyvärr i papperskorgen.
Smak och tycke är som baken!
Du skriver också följande:
Men jag tycker att all fanatism är av mörkret och allt man läser ska man ifrågasätta.
Där håller jag faktiskt med dig lite också.
Man skall vara kritisk, men själv så känner jag att jag genom böckerna mötts av ljuset via det skrivna ordet.
Jag tror att allt i dessa böcker är av ljus och godkännt av av Gud Fader.
Det sa hela min varelse när jag läste dem.
Så är det inte för dig verkar det som när jag läst dina inlägg
Gör detta mig till en klokare människa än dig?
Det tror jag inte.
Gör det mig till en bättre människa än dig i vår Faders ögon.
Det tror jag inte heller.
Detta innlägget är skrivet på ett icke bibliskt sätt och jag tror nog att du skall kunna förstå mina nedskriva ord men du behöver inte alls hålla med om det jag skriver.
I all hast från Skåne
Jag är inte anonym utan heter Jan Jansson
Hej Jan Jansson. Äntligen någon som förstod vad jag skrev. Att jag inte tycker om ordet straff. Att det inte kan komma från Gud.
Det är klart, och det har jag också skrivit, tror jag, att det ska finnas regler som hjälper oss att hitta rätt. Om vi snubblar på stigen så skadar vi oss själva och det är bara vi själva som gör det. Inte Gud. I livet efter vårt jordiska liv är det vi själva som går igenom det jordiska livet och ser hur vi levt och vad vi måste göra för att förbättra vår väg till Gud. Det är inte Gud som står där och förbannar och dömer oss som vi får lära oss av de kyrkliga.
Skulle du vilja tala (skriva) om för mig vad VML är om inte en kanalisering? Den är ju budskap från andevärlden och de kan omöjligt kontakta oss utan en kanal.
Jag tycker också att man ska vara öppen för allting här i livet och inte stänga ute allt som man inte på en gång tror på. För det kan finnas många sanningar. Jag tror inte att VML är den enda sanningen.
Jag tror att jag har fått mer smällar av de kristna än av "kamraterna" på den här sidan. Här tror vi i alla fall på livet efter detta allihopa och så vet vi att vi inte hamnar i helvetet. Ingen här har hotat mig med någonting läskigt eller påstått att mina tankar kommer från djävulen. Jag klarar nog ganska bra andras annorlunda åsikter. Förresten så vet vi att det inte blir några långvariga diskussioner om alla tycker precis likadant. Det enda som kan reta mig är när någon tyckte att jag inte skulle skriva här bara för att mina åsikter skilde sig från andras.
MVH.Maritta
Nu har jag in på den här diskussions sidan också. En kort kommentar till jämmförelsen mellan de olika böckerna. Mitt liv förändrades totalt efter att jag hade läst samtal med gud, de fick mig att tänka om helt och hjälpte mig mycket. Det gjorde vml böckerna också. Men kan man inte bara se till frukten av böckerna? Ger de ett kärleksbudskap?
Ska även dessa böcker emellan vara en grogrund för "religionskrig". Klart att gud har makten att tala till vem han vill. Vilka är vi att avgöra vem gud samtalar med.
Niel är väldigt öppen med att det han skriver kan lika gärna komma från honom själv, vilket gör att man kan läsa böckerna utan att tro på gud, men ändå ta till sig innehållet och tänka att han är en väldigt smart kille med bra tankar.
Det gör det också lättare att ta till sig det man vill ta till sig, och inte lyssna till det som man inte själv vill tro på.
Många idag tror inte på gud, eftersom det är så laddat och förenat med osämja. Men jag tror att gud kan nå alla på något sätt. Det viktigaste är ju att världen någon gång ska lära sig att kunna leva i fred.
Hej igen! Ville bara tillägga några ord. Hade bråttom senast.
Jag tycker inte att diskussionen har sett ut som ett religionskrig:-)
Vad jag förstår så anser vml böckerna att det ej kan bli kanaliseringar igen.
Men jag har den uppfattningen att samtal med gud är bara inspirerad av Gud och att neil också är medveten om det, han är så noga med att poängtera att det kan vara hans egna tankar.
Alltså kan man kanske egentligen inte jämföra böckern emellan, eftersom vml är en klar kanaliserad bok.
Men det jag vill belysa är att man inte kan döma ut någons upplevelse av gud. Vem av oss vet hur gud kommer att handla.
Jag kan ju också säga att det var väldigt längesen jag läste böckerna, och anledningen till att jag är med och skriver, är att hela ämnet "gud" berör mig mycket. Men jag är som sagt inte så jätte kunnig om vml böckerna.
Jag tycker att det har varit jätte intressant att läsa om hur andra tänker om böckerna och hur de tar till sig budskapet. Kanske ska läsa dem igen någon gång.
Hejdå från lena
Stort tack för ditt jättefina inlägg Lena!
Jag delar dina synpunkter till fullo och önskar hänvisa till mitt tidigare inlägg från den 20/8 om kärlekens uppdrag och mänsklighetens ansvar oavsett trosinriktning.
Kramhälsningar
Stefan Svedberg
Hej alla glada! :D
Jag tycker inte att VML är tung, därimot är den kompakt. För min del är det en stor fördel efterssom jag aldrig lärt mig skumläsa böcker utan läser långsamt och eftertänksamt.
Böcker som är skrivna för att skumläsas - typ de som dignar av stämningsdetaljer och överflödig information blir ett projekt att få ut någonting vettigt utav inom en rimlig tid, då är det bättre att slå på en film. Men i VML känns varje mening som en mening, perfekt för mig!!! 
Men appropå formen som VML är skriven i - tag gärna en titt på mitt inlägg i Gästboken ( det första jag skrev i det här forumet ).
Så kul att det här forumet finns, och tur att jag hittade det till slut efter åratal av tystnad om VML. Att det sedan rör sig om månader och år mellan inläggen är ett betydligt mindre problem.
Jag är med framöver hur som helst, så vi skall nog få fart på diskussionerna!