VILKET ANSVAR HAR DU?

En relativt sett vanlig uppfattning bland kristna idag tycks vara att vi idag äger en så gott som fullständig kännedom om betydelseinnehållet i Uppenbarelseboken. I realiteten innebär detta att kyrkan försvarar den kategoriska ståndpunkten att bokstavligen allt som återges i denna bok kommer att inträffa i en nära framtid. Något utrymme för alternativa tolkningar utöver de redan etablerade är nära nog obefintligt eller tolereras ej. Följaktligen kan Johannes uppenbarelse inte accepteras som en villkorad profetia, det vill säga avhängig hur människorna förhåller sig till den av Jesus Kristus anvisade vägen till Gud. Denna ståndpunkt kan delvis förklaras av den i grunden felaktiga föreställningen att vi inte längre behöver bekymra oss om något personligt ansvar för den fortsatta världsutvecklingen efter det att vi överlämnat allt i Guds händer. Det framstår emellertid som ofrånkomligt att en dylik inställning föder såväl passivitet som ansvarslöshet: ”Inte behöver jag bry mig om mänsklighetens eller jordens fortsatta utveckling. Allt detta tar Gud hand om”. I motsats till denna uppfattning är min personliga övertygelse att vi alla och envar har ett stort ansvar när det gäller vår egen, mänsklighetens och jordens utveckling. Det är av denna anledning livsnödvändigt att vi utifrån Jesu kärleksbud ständigt återkommer till den centrala frågan: ”Vad kan jag göra för min nästa och den värld vi lever i?”

I min följande framställning har jag försökt sammanfatta ett antal synpunkter som berör viktiga framtidsfrågor inom vetenskap, miljö, ekonomi, religion och politik. Det övergripande syftet är att stimulera till meningsutbyte kring dessa frågor oberoende av om vi bekänner oss till innehållet i VML eller ej. Avgörande för en meningsfull diskussion kring livs- och överlevnadsfrågor är därför inte vad som skiljer oss åt när det gäller skilda trosfrågor utan snarare vad som förenar oss i synen på vår gemensamma framtid.

Domedagsprofeter blir aldrig populära. I synnerhet inte deras budskap som i bästa fall väcker heta känslor. I sämsta fall möts allt tal om domedagshot med kallsinnig likgiltighet och uppgivenhet.
En amerikansk journalist beskriver fenomenet som om en ”mystisk dimma sänkt sig över människors medvetande”. En apati har tagit över samhället. Människor har, enligt henne, förlorat något så fundamentalt mänskligt att man har svårt att tro det, trots att effekterna av denna förlust ständigt gör sig påminda. Vilka är då dessa effekter sedda i ett globalt perspektiv och vad krävs för att komma till rätta med problemet? I det följande skall några exempel och förslag belysas.
Ett av mänsklighetens överlevnadsproblem kan relateras till frågan om och hur balansen i naturen, som den är en viktig del av, kommer att respekteras. Därvidlag inger nationernas överenskommelse i Kyoto 1992 inga större förhoppningar tyvärr. Fortfarande tillåts biologiska manipulationer som påverkar vår föda, omfattande utsläpp av föroreningar i luft och vattendrag för att inte nämna den bristfälliga hanteringen av atomavfall. Till detta kommer vårt omättliga behov av energi som lett till rovdrift på fossila energikällor som kol, olja och gas, vilka gradvis uttöms på sitt innehåll. Under senare år har vi kunnat konstatera hur vår påverkan av jordens klimat resulterar i allt oftare återkommande orkaner, torka och översvämningar.
Till stor del styrs vår exploatering av jordens resurser av samhällsekonomiska mål som framstår som fundamentatl materialistiska, eftersom de är baserade på föreställningen om största möjliga profit och rikedom. Det världsomspännande ekonomiska systemet kan betecknas som totalitärt. Gapet mellan välmående och fattiga nationer ökar kontinuerligt. Bristen på rent vatten, ”det vita guldet”, drabbar allt fler nationer. Orättvisorna i världen fortsätter att växa i antal och omfattning.
Stora förhoppningar knyts till den tekniska utvecklingen och då i synnerhet den pågående forskningen inom genteknik. Problemet är emellertid att denna verksamhet är förenade med stora risker med etiska förtecken. I synnerhet gäller detta kloningen av djur och människor vilket riskerar att leda till genetisk utarmning och degeneration. I det senare fallet tycks ingen hänsyn tas till förhållandet att människan består av såväl kropp som själ. Det förefaller därför som om tekniken utvecklats betydligt snabbare än medvetandet om den mänskliga själen och vilken betydelse denna har för allt mänskligt liv. Någon har träffande sagt att ”vetenskap utan samvete är själens undergång”.
Människor drivs av att söka sanning och nå klarhet. Hon söker svar på svåra livsfrågor i de stora religionerna. Problemet är bara att dessa får allt svårare att tillfredställa människors behov av rimliga svar anpassade till den kultur och den tid de lever i. De nöjer sig inte längre med att enbart tro. De vill veta något om de naturliga, universella och andliga lagar som vi är så beroende av samt vilken betydelse dessa har för vår själsliga utveckling och det mest gudomliga i vårt inre. Så länge kyrkornas företrädare inte tar hänsyn till varken den evolution som äger rum vad avser det mänskliga medvetandet eller de framsteg som görs på det naturvetenskapliga området, får de allt svårare att tillfredställa människors behov av andlig upplysning. Detta förhållande framstår alltmer som en rimlig förklaring till den ökande materialismen i samhället, vilket i sin tur förklarar utvecklingen mot en mer påtaglig individualisering och egoism. Bristen på kommunikation och känslan av alienation och isolering skapar med tiden pessimism, förtvivlan och uppgivenhet. I denna situation knyts förhoppningarna allt mer till de materialistiska mål som samhället erbjuder i form av tekniska framsteg på det vetenskapliga området. Det har blivit naturligare att bekänna sig till en materialistisk religion än en tro på Gud. Tron på vetenskapens dogm, att det som inte kan förklaras av naturlagarna med hjälp av våra fem sinnen och slumpens inflytande kan inte existera, har förslavat oss. Frågan gäller hur kan vi komma till rätta med detta existensiella problem?
Ansvaret för en förändring vilar tungt på de styrande i varje enskild nation. En förutsättning är dock att förhållandet mellan de styrande och folket kan betecknas som öppet, pluralistiskt och uppmuntrar till dialog. Medborgarna måste garanteras rätten att fritt skapa och uttrycka sina ideer – att tänka fritt. Behovet av en världsomspännande regering med deltagande av representanter från alla nationer framstår alltmer som en framkomlig väg. Därmed skulle förutsättningarna, att låta samhällsekonomin tjäna hela mänskligheten, förbättras högst väsentligt. Dessutom skulle detta underlätta inriktningen mot mer humanism på det tekniska och vetenskapliga området. Många skulle kunna befrias från sina många gånger alltför tunga och krävande uppgifter samtidigt som utvecklingen på detta område skulle kunna innebära att en mer harmonisk kontakt mellan människor och nationer kunde etableras. Detta skulle i sin tur öka förutsättningarna för den optimism, det hopp och den harmoni som en majoritet av världens befolkning idag saknar. I det mänskliga broderskapets namn skulle då alla människor kunna betrakta sig som världsmedborgare.
Ansvaret för en genomgripande förändring på alla områden åvilar dock tyngst på varje enskild individ. Världens labila tillstånd manar oss alla till mer humanism och andlighet. Uppgiften att utveckla vår förmåga att studera andliga lagar och använda dessa för att utveckla såväl materiell som andlig välfärd framstår alltmer som en nödvändighet i den tid vi nu lever. Redan de gamla grekerna visste att förvalta denna visdom att lära känna sig själv: ”Känn dig själv och du skall känna Universum och Gudarna!”. Ytterst handlar det kanske om att vi alla kan uppfyllas av vissheten om att Gud existerar som en Absolut Intelligens som har skapat ett universum och allt vad där tillhör samt att varje människa är en från Gud utstrålande själ. Det kommer sedan an på var och en av oss om vi vill utnyttja denna visshet till att förvandla vår planet Jorden till en plats i universum där fred, harmoni och broderskap råder.

Kärleken övervinner allt!
Stefan Svedberg

Postat av Anonym Fredagen den 01 Augusti, 2003 - 09:39:

vackra ord...synd att de är falska, bedrägliga och meningslösa...

Postat av Robert Fredagen den 01 Augusti, 2003 - 13:48:

Jag håller fullständigt med Stefan Svedberg i hans inlägg här ovan. Det var ett på alla sätt briljant inlägg om världens enorma problem och religionernas stora brister och fel – inte undra på att bibeltrogna fanatiker blir vansinniga på sådana ord, det gör nämligen ont att höra sanningen! Och att det sedan "dyker upp" rent ignoranta människor – som signaturen "Anonym" – på dessa sidor får man väl helt enkelt ha överseende med. Dessa vet tyvärr inte bättre, och saknar dessutom många gånger den andliga mognad och andliga intelligens som krävs för att överhuvudtaget kunna inse och ta till sig det som Stefan Svedberg skriver om. Gör det dem till sämre människor för att de vägrar eller inte har förmågan att inse? Absolut inte! Men det borde stå klart för alla, att det är fullständigt meningslöst att diskutera med dem, eftersom man skulle få mer utbyte av att tala med en sten. Hursomhelst, ett mycket bra inlägg, signaturen ssjs, som jag hoppas leder till en konstruktiv debatt mellan människor som vill, kan och har den andliga mognaden att fatta.

Mvh, Robert

Postat av Nimalon Torsdagen den 08 April, 2004 - 02:23:

Wow, vilken öppning!
Jag skulle vilja vinkla tanken om vår teknologiska framfart till dess källa istället för att se på den med altför dystra ögon. Som vi läst i VML beprövas teknologiska uppfinningar i sfärerna kring jorden innan de introduceras här på jorden. Kunskaperna och tekniken är i grunden till för att tjäna oss och göra vår tillvaro ljusare, även om följderna inte alltid är enbart goda. Det är främst när de kunskaper som givits oss används på felaktiga sätt som problemen uppstår - t.ex. när vi använder kunskaperna vi får för att skapa flera och farligare vapen.

Vi människor är inte alltid så förståndiga, vi gör fel och det får konsekvenser. Men vore det verkligen så mycket bättre att stanna kvar i utvecklingens vagga - att tröstlöst och utan vila plöja samma jord - generation efter generation utan hopp om att i kommande inkarnationer få tid över till mer andligt inspirerande sysslor?

Är det inte en trygghet att våra läkare har långa tiders arkiverad forskning att stödja sig på när de skall hjälpa oss att bli kvitt en plågsam sjukdom?

Svaret borde vara att vi har bättre förutsättningar till allt vi vill åstadkomma, vilket i sig kan samställas med en friare vilja.

Sedan talar vi om miljöförstöring - och det är mycket viktigt att vi gör det. Återigen - lösningarna finns där ifall vi söker dem, vilket bäst görs genom att sponsra rätt forskning, exempelvis återvinningstekniker och miljövänjiga energiframställningar. Återigen - problemen uppstår när vi felanvänder de kunskaper som de yngste anförtror oss - och såsom ssjs säger - VI MÅSTE TA VÅRT ANSVAR!!

Och vem vill då ta ansvar för kommande generationers väl när de flesta tror att deras tid är begränsad till den egna livslängden? Vem vill ta ansvar för sina medmänniskors väl när de inte tror att det kommer gagna dem själva ifall det inte sker medan de lever? Svaret är: de människor som är medkännande och generösa och som vill andra väl helt utan tanke på egen vinning.

Men dessa människor är lika sällsynta som älskvärda, den stora mängden passar på att roffa åt sig medans de lever. Kanske några av de lättsinnigare skulle handla annorlunda om de delade vår tro att vi får ta konsekvenserna av vårt handlande i kommande jordeliv? Jag tror det är en nyttig tanke och därför kan vi gott sprida den frikostigt omkring oss.