I just denna stund lever många människor på gränsen mellan liv och död, de vet inte när eller om någon hjälp kommer till dem. Hundratusentals människor har mist livet - helt utan förvarning, och än fler sörjer vänner och anhöriga som dött eller "försvunnit" för att antagligen aldrig återfinnas igen.

När detta hände var jag på semesterresa med min två-åriga son, mina föräldrar, syskon och syskonbarn (som alla tre är kring samma ålder som min son). Det hade varit på tal att välja Tailand som resemål vid samma tidpunkt, men av den enkla anledningen att en sådan resa vore lite för lång för så små barn valde vi kanarieöarna att fira jul på istället. Annars, mina vänner - skulle med säkerhet flera av barnen i min familj, och sannolikt även vi vuxna ha hjälpt till att höja statistiken över omkomna svenskar, vilket nu kretsar kring 700.

Den här katastrofen angår oss alla, den angår hela mänskligheten. Vid de flesta katastrofer finns möjlighet att bistå med pengar, men har man inga pengar att bistå med och vill hjälpa till ändå finns vanligen ingen sådan möjlighet. Men här råder det motsatta. Det behövs inte bara pengar utan all möjlig hjälp är välkommen, inte minst frivillig arbetskraft.

Ni som vandrar mot ljuset - ni vet vad jag antyder.