Inledningsvis önskar undertecknad uttrycka sin djupt kända tacksamhet över att ett diskussionsforum beretts för andligt sökande människor som tagit del av huvudbudskapet ”Vandra mot ljuset” och med hjälp av vilket det nu ges möjlighet att uttrycka sina tankar, åsikter, uppfattningar, synpunkter, kommentarer, frågor m.m.

Då jag i allt väsentligt delar de i riklig mängd positiva reaktioner vilka det här aktuella huvudbudskapet från den andliga världen väckt, finns det för mig ingen anledning att upprepa dessa. I stället känner jag stort behov av att diskutera den centrala fråga som gäller dogmen om Jesu offerdöd enligt Paulus, stadfäst av kyrkan. Som jag ser det intar denna dogm en central ställning i den kristna förkunnelsen beroende främst på förhållandet dels att det inom kyrkan inte existerar något som motsvarar karma- eller vedergällningslagen, dels att en auktoritativ källa som Bibeln betraktas som Guds sanna ord. Beträffande förstnämnda förhållande, att man inom kyrkan förnekar existensen av reinkarnation med hänvisning till influenser från österländska religioner, så innebär ju detta att varje människa endast har ett liv och att döden kan betraktas som en sömn till dess hon uppväcks på den yttersta dagen att dömas till himmel eller helvete. De som uppnår vuxen ålder har visserligen möjlighet att sona sina synder men hur går det för alla dem som till exempel drabbas av spädbarnsdöd? Utifrån kyrkans trosuppfattning måste också dessa själar kunna räddas vilket ju också sker i och med Jesu försoningsdöd som enligt denna lära ger oss alla syndaförlåtelse. Därmed kan kyrkan klara sig undan skuldfrågan utan att behöva befatta sig med frågor som har att göra med reinkarnation eller karmalag. Endast Guds lag gäller så som den kommer till synligt yttryck i vår bibel.

Därmed har det andra förhållandet aktualiserats, nämligen det som handlar om huruvida bibeln kan betraktas som Guds sanna ord i alla avseenden. I ”Vandra mot ljuset” med dess supplement ges åtskilliga exempel på bibelställen vilka ej är vad de utger för att vara eller står i överensstämmelse med sanningen. Som troende kristen har jag vant mig vid att betrakta bibeln som en auktoritativ källa inspirerad av Gud. Det är därför alltid vanskligt att behöva ifrågasätta innehållet i denna bok då ju många upplever att själva grundvalen i deras tro rubbas. Den otrygghet som detta skapar kan för många innebära en svår utmaning ja, ett allvarligt hot mot vår hela deras trosuppfattning. Emellertid kan också denna utmaning uppfattas som en möjlighet att nå större klarhet i medvetande om att de uppteckningar vi idag äger från denna tid endast är människoverk behäftade med alla de fel och brister som är utmärkande för människors förmåga att återge historiska händelser och andlig inspiration. Vi bör också vara medvetna om förhållandet att bibelns innehåll genomgått förändringar på vägen mot sin slutliga utformning. Vid kyrkomötet i Nicaea 325 e.Kr. beslutades exempelvis att de avsnitt som behandlade frågan om reinkarnation revideras.

Postat av Stefan Svedberg Söndagen den 19 Augusti, 2001 - 20:07:

I min föregående kommentar diskuterade jag kyrkans dogm att Jesus ”upp på korsets trä” sonat våra synder och vad som kan vara en orsak till att kristna människor i vår tid har svårt att överge denna dogm (Se mitt tidigare inlägg). I detta meddelande har jag här valt att reflektera kring en annan central fråga vad avser Genvägen. Det handlar då om den förlåtelse som Gud givit mörkrets furste, ”den Äldste”, som Han önskar att också vi kan förlåta.

I ”Försoningsläran och Genvägen”, ett av supplementen till det andliga huvudbudskapet ”Vandra mot ljuset”, talar Kristus med avseende på ”den Äldste” sålunda: ”Ni kan förvisso känna med honom och lida med honom, ja ni som själva söker förlåtelse, ni kommer att förstå honom och förlåta honom.” Att så kommer att ske är uppenbarligen ställt utom allt tvivel. Frågan gäller närmast när och hur. Med förlåtelse avses definitionsmässigt ”överseende med liden oförrätt”. Den oförrätt som är förlåten anses därmed vara glömd.

Till vår bön till Gud måste därför knytas en innerlig önskan om att Han måtte upplysa oss och väcka i oss ”vårt rena sinnes medlidande” så att också vi av kärlek kan förlåta den som är oss skyldig också om denne är ”vår äldste broder, han som var ett sorgens och smärtans barn för vår himmelske Fader…” (”Försoningsläran och Genvägen”, s. 35).

Postat av johanna Tisdagen den 22 Juli, 2003 - 18:52:

jag undrar bara varifrån du har fått iden att Gud har förlåtit satan??det står ju i Bibeln att han kastades ut ur himlen för att aldrig mer få tillträde dit och att han på domens dag ska bindas för evigt. dessutom undrar jag vad "genvägen" är?har inte läst böckerna, eftersom jag vet att de strider mot vad Jesus sa om Gud och stämmer överens med vad Han sa om onda andars läror. är det en genväg till Gud, som går runt Jesus? fast det står klart och tydligt att Jesus är vägen sanningen och livet och att ingen kommer till Fadern utom genom Honom? om du kallar dig troende kristen ger jag dig rådet att försöka se vart denna lära tar dig..du är inte på väg mot Gud, min vän..du är på väg bort ifrån honom.
Bibeln säger klart och tydligt att det är en synd att söka Gud på andra vägar än Jesus. jag hoppas att du inte tar illa upp, det var inte min mening..det känns bara så hemskt att människor luras bort ifrån sanningen..Gud välsigne dig.

Postat av Stefan Svedberg Fredagen den 25 Juli, 2003 - 11:25:

Ett hjärtligt tack för dina rader!
Jag är helt och full överens med dig om att Jesus är ”vägen, sanningen och livet” och som han slår fast att ”ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Men står det inte också skrivet att ”om din broder gör orätt, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom”? Och märk väl att Jesus inte gör några undantag när han säger att ”om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna”! Vi uppmanas att göra detta när vi ber ty ”då skall också er fader i himlen förlåta”. Vi bör dessutom ständigt betänka Jesu ord att ”den som får litet förlåtet visar liten kärlek”. I överensstämmelse med kärleksbudet skall vi enligt Jesus kunna förlåta ”inte sju gånger utan sjuttiosju gånger”. Om nu Jesus Kristus uppmanat oss härtill hur mycket mer skulle då inte vår Fader vara beredd att förlåta den som med uppriktig ånger vänder sig till Honom och ber om förlåtelse?

I trilogin ”Vandra mot Ljuset”, utgiven på Amelius förlag, upplyses vi om hur den kerub, vars inre ”var fyllt med orätt” och som ”föll i synd” och som senare benämns som Djävul och Satan, bett och fått Guds förlåtelse nu också ber om vår förlåtelse. Om detta kan vi läsa i förutom den ovan nämnda huvudboken böckerna ”Försoningsläran och Genvägen” samt ”Frågor och Svar”, vilka sammantagna utgör ett budskap från den andliga världen till alla som bär benämningen kristen. I inget avseende, märk väl, gör dessa böcker anspråk på att ersätta Guds ord i den form de presenteras i bibeln. Viktigt är dock att de som tar del av innehållet i VML inte dömer eller fördömer något av detta ”förrän alla bokens tankar är noga genomtänkta. Sedan bör de låta sitt samvete vara domare”, vilket framhålles i bokens inledning.

Avslutningsvis några ord om Uppenbarelseboken, till vilken du hänvisar i detta sammanhang. Det öde som enligt Johannes väntar Satan finns beskrivet i denna boks 20:e kapitel. Där talas det om hur denne slutligen kastades i en ”sjö av eld och svavel”. Så långt instämmer jag i din beskrivning. Däremot tolkar jag inte detta, vilket du uppenbarligen gör, som en faktisk beskrivning av ett framskrivet historiskt skeende i absoluta termer. Den uppenbarelse, som Johannes tog emot, framstår i likhet med andra av bibelns profetior som villkorad. Det innebär att ansvaret för om och hur denna uppenbarelse infrias ytterst åvilar mänskligheten. Så länge vi rätt förvaltar Jesu lära och omsätter hans ord i handling har vi inget att frukta. Låt oss därför också i fortsättningen oförtröttligen ”pröva om andarna kommer från Gud”!

Postat av johanna Lördagen den 26 Juli, 2003 - 10:38:

du verkar ha många starka åsikter...men jag börjar från slutet..du skrev att djävulens öde är en villkorad profetia. jag håller med dig om att det i Bibeln finns villkorade profetior, till exempel sa Gud till Jona att Han skulle förstöra staden Nineve OM invånarna inte omvände sig från sitt syndiga liv. men i profetian i uppenbarelseboken finns inga om. det är vad som kommer att hända.
det du sedan skrev om lukas 17:3 stämmer ju också, men där finns nyckelraden "och om han ÅNGRAR sig"...om man ser på världen idag ser man bara att djävulen blir mer och mer aktiv att förstöra den, och att han inte ångrar sig alls...
man ska alltid pröva andarna, som du sa, och vad gäller dessa böcker ringer varningslamporna högt..

så vad är genvägen??det skrev du inget om..kan jag få en liten förklaring?

Postat av Paul Lördagen den 26 Juli, 2003 - 14:14:

Bästa Johanna!

Varför debattera någonting som du ännu inte läst? Du har ju inte en aning om vad som står i denna enastående trilogi. Och om ni djupt religiösa är så starka i er tro, hur kommer det sig då att ni fruktar papper med vanliga bokstäver på? Är ni rädda för andra böcker som tar upp andliga frågor och ämnen? Var har ni i så fall er fria tanke och vilja, varför denna rädsla för Gud? Och varför är många kristna människor så "fanatiska" i sin inställning, att bara de har rätt och alla andra är fel ute. Ett litet råd Johanna: Läs dessa verk först så får du en mycket klar bild över vad Genvägen är - och sedan är det också mycket lättare att debattera om du så önskar!

Varma hälsningar,
Paul

Postat av johanna Lördagen den 26 Juli, 2003 - 15:08:

hej paul, du har delvis rätt..jag har inte läst någon av dessa böcker, men jag har läst det som finns skrivet om dem här på sidan. efter att jag läst det kände jag inget behov av att läsa dem, för de är inte uppbyggliga. de drar ner bland annat försoningsläran i smutsen, så jag ville bara gråta då jag läste det. försoningsläran är ju en grund, eller rättare sagt ett villkor, för att kunna lära känna Gud. om man inte accepterar det Jesus gjorde är man fortsättningsvis avskuren från Honom. varför förneka något som ger er en sådan chans?
jag kan säga att jag har en fri vilja, och att jag använder den just nu, till att leva mitt liv för Jesus. men: jag gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus. detta gör jag frivilligt för att kunna leva ett så rent liv som möjligt inför Honom.
"rädslan" för Gud, som du kallar det, är inget annat än Gudsfruktan..att lyda Honom och att göra Hans vilja. Jesus är min Herre, och det är Han som har rätten till mitt liv. enda sen jag gav Honom den rätten har jag kunnat vara trygg i Hans kärlek och omsorg. jag vet att det är rätt, och jag behöver inget mer!!
det är egentligen inte böckerna jag debatterar, utan det jag läst i gästboken, forumet och på inledningen till varje bok. hur detta strider mot Guds Ord och alltså inte kan komma från honom, eftersom Han är fullkomlig och inte behöver rätta till något Han sagt eller gjort. att jag tog upp genvägen berodde på att själva ordet skar i ögonen och det verkade som om boken erbjöd en genväg till Gud, något som ju är helt omöjligt. vägen till Gud går genom Jesus och ingen/inget annat.

Gud välsigne dig, och ha det bra i sommarvärmen

Postat av ylva Söndagen den 27 Juli, 2003 - 13:26:

Hej! Vad kul att det händer lite på forumet här. Det är alltid spännande att diskutera andliga frågor. Återigen som föredetta gammal fanatisk bibeltroende kan jag inte låta bli att känna lite med de kristna som besöker hemsidan. Som jag skrev i gästboken så vet jag verkligen hur det är att sitta fast i kristendomen, också att det genom disskusion är fullkomligt omöjligt att få en starkt bibeltroende på andra tankar. Eller hur alla kristna? Men jag tänkte i alla fall dela med mig lite av alla de tankar jag haft genom åren och varför jag till slut lämnade kyrkan.
Redan som mkt liten vet jag att jag tyckte lite synd om djävulen tex. Stakars sate han kan verkligen inte varit vid sina sinnes fulla bruk när han valde att lämna Gud. Hmm.. Om han inte var vid sina fulla sinnen måste ju Gud älska honom förfärligt mkt ändå, Man kan väl inte hata en sinnessjuk varelse och kasta ut honom från sitt hem! Dessutom skulle han få lida i EVIGHET!Snälla gud hjälp honom litegrann iallfall tyckte jag. Jag behöver väl inte skriva att jag fick svar på de här funderingarna när jag kom i kontakt med VML-böckerna. Det fick jag, läs får ni se.
En annan fråga jag hade var: Varför i hela fridens namn skapade du människorna! Vad var meningen med det? Gud är ju allsmäktg och visste ju att ett antal av hans skapelser skulle få lida tillsammans med stakars djävulen, i EVIGHET såklart. Vad det verkligen värt det? Bara för att Gud inte skulle känna sig så ensam i himlen. Skulle det inte vara bättre om han lät bli att skapa oss, och nöja sig med sina änglar däruppe. När jag fick barn blev denna fråga väldigt ångestladdad för mig, var det inte lika bra att jag tog livet av ungen direkt,alla barn tillhör ju Gud står det ju. Tänk om han inte skulle välja Jesus när han blev större, utan söka på annat håll! Hur skulle jag få ro uppe i himlen om mitt älskade lilla barn brann i helvetet. Jag fick mkt tillfredställande svar på de här funderingarna också. Johanna och alla andra kristna ni måste läsa böckerna jag lovar att det kommer att bli intressant läsning! Och visst är det så att det är rädsla som håller er tillbaka om ni inte vågar. om man tror att onda andar lurar runt hörnet om man söker i sådant utanför bibelns ord är man såklart styrd av sin rädsla. Och på tal om det, har man verkligen en fri vilja om man riskerar att hamna i helvetet om man väljer fel? Nej, nogsjutton väljer man Jesus och sitter där i kyrkbänken och gör allt för att blidka den Gud som kräver vår fruktan. Tack och lov så inträffade det en rad märkliga händelser som tillslut gjorde det omöjligt för mig att stanna kvar i kyrkan. Det var inga trevliga saker direkt, men det krävdes tydligen en del rejäla smällar för att jag skulle förstå att det inte var här jag hörde hemma. Idag kan jag skratta åt det men då kändes det som om Gud drog mig i håret ut ur kyrkan. Nu till sist alla kristna, fundera på varför ni hamnat här på denna sida i dessa disskusioner. Kanske finns det en ovärderlig skatt att hämta här?

Postat av johanna Söndagen den 27 Juli, 2003 - 15:43:

JAG vet i alla fall varför jag är här...ni är inne på fel väg allihopa..jag vill bara försöka berätta för er vem Gud egentligen är..och du, Ylva, jag är verkligen ledsen för att du har fått en sådan förvrängd bild av Gud. du behöver inte blidka Honom!genom att acceptera Jesu försoningsdöd på korset kan du tryggt och frimodigt stå helt ren och fläckfri inför Honom...det finns inget vi kan göra i oss själva, allt sker genom Jesus. jag tänkte också som dig då jag var mindre..(fyller 18 nästa vecka..jee) att stackars djävulen. men nu vet jag att han inte bryr sig, att allt han vill är att förstöra mej. därför tycker jag inte synd om honom längre, efter allt han har gjort. istället är jag evigt tacksam till Jesus för det Han gjorde och gör för lilla mej!!jag har inget att hämta i böcker som förvanskar allt Gud har satt ner i mitt hjärta. sätter i stället hela min tro till Bibeln och bibelbaserade undervisningsböcker. jag vet att ni tycker att jag låter fanatisk, men det är det här jag tror på!klart jag funderar, men Gud har aldrig sagt att ett liv för Honom skulle vara lätt..trots allt är det såhär jag vill ha det. jag vet vad jag har och vart jag är på väg..vet du det?vill du låta dig dras in i en härva av new age och andra "kristna" påhitt?

hade bra!!(men de regnar här idag)

Postat av Paul Söndagen den 27 Juli, 2003 - 16:05:

Vad otroligt härligt att läsa ett inlägg som Ylvas, fri från rädsla och ångest för en "hämnande" gudom.

Även jag tycker att det är otroligt synd att många kristna sluter sig och känner panisk skräck inför något som är så berikande och givande som Vandra mot Ljuset-skrifterna. Dessa böcker tillhör inte något utvalt samfund, utan böckernas innehåll riktar sig till hela mänskligheten oavsett vilken tro vi hyser, oavsett vilken ras vi tillhör, oavsett var vi bor, oavsett om vi kallar oss kristna, muslimer, buddhister eller något annat. Religioner är människors påfund! Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: religioner är människors olika uppfattning om någonting de inte har en aning om. Andlighet däremot är något mycket större, för det inbegriper ALLA på hela Jorden. Gud bryr sig inte ett dugg om vilken religion vi tillhör, det enda Han tar hänsyn till är om vi lever vårt liv efter vårt samvete eller ej.

Ett litet exempel från mitt eget liv: Själv växte jag upp i ett katolskt land innan jag hamnade i Sverige, och också där fanns hela tiden den krävande och straffande guden närvarande i det som präster och kyrkan predikade. Prästerna skrämde oss t ex med att om vi ens kom i närheten av en protestantisk kyrka så skulle vi hamna i helvetet. Och skulle vi dessutom ha mage att våga träda in i byggnaden då skulle vi brinna i all evighet. Så visst hade man en otrolig fruktan för Gud i sin ungdom när man hela tiden blev intutad att den "sanna" guden bara fanns inom den katolska kyrkan. Och handen på hjärtat, är det inte exakt samma fenomen som man stöter på här, när man läser en del av inläggen? Ständigt, mellan raderna, finns den straffande, fruktande guden närvarande. Varför inte våga släppa taget lite? Jag lovar, precis som siganturen Ylva här ovan, att ni inte har något som helst att frukta - er rädsla (för vad det än må vara) är helt obefogad. Det finns, precis som föregående skribent antyder, faktiskt en ovärderlig skatt att hämta här - för den som så önskar och vågar. Dörren är öppen för alla, det är bara att gå in och hämta den - och skatten räcker till hela mänskligheten!

Varma hälsningar,
Paul

Postat av ylva Söndagen den 27 Juli, 2003 - 17:24:

Hej igen! Här fick man snabba kommentarer minsann, kul. Du har helt rätt Johanna, vi behöver verkligen inte blidka Gud för att han skall älska oss. Jag har förstått det nu efter många år. Men du måste väl ändå hålla med om att kristendomen bygger på skrämselpropaganda. För ärligt talat, enligt denna tro så får ju faktiskt större delen av mänskligheten inte komma till Gud efter avslutat jordeliv. Vi är ju hans barn det säger han ju i bibeln eller hur? Självklart skulle en far inte förkasta sina barn om de inte riktigt förstod hur allt hängde ihop i sitt första och enda jordeliv. En sak till, var lite försiktig med att döma ut andra människors relation till Gud. Det står klart och tydligt i bibeln att man inte skall döma någon. Det jag och många andra har gått igenom i kyrkan, tex Paul, borde väl någon gång tas på allvar eller iallafall tänkas igenom. Min Gud har alltid varit densamma, nu och när jag var med i kyrkan, det är bara allt runt omkring som inte har stämt. Sen är jag förstårs helt övertygad om att min Gud även är din det finns ju bara en Gud. Där är vi väl iallafall överens? Jag förstår att vi inte kommer att enas just nu men vi har ju båda den goda viljan att alla ska få komma till Gud till slut, alltid är det något. Får du funderingar i framtiden kan du ju alltid gå tillbaka till dessa verk, där finns många svar.

Hälsningar Ylva

Postat av ´johanna Måndagen den 28 Juli, 2003 - 11:34:

själva kristendomen bygger inte på skrämselpropaganda. den bygger på glädjebudskapet om att Jesus försonade människa med Gud så att ALLA får komma till Honom. men jag vet att det finns typ grenar inom kristendomen, eller rent av enskilda människor, som använder sig av skrämselpropaganda. och alla människor får komma till Gud, de behöver bara säga ja till Honom.
jag vill att du ska veta att jag inte dömer dig eller någon annan, absolut inte! men jag gillar inte det ni står för...typ som att hata synden men älska syndaren..vilket är väldigt svårt för en människa, men så otroligt självklart för Gud.
varken jag eller någon annan människa har någon som helst rätt att dömma, och jag är ledsen om du fick det intrycket.

sen har jag en fråga till paul. hur kommer det sig att kristna, när de säger att de inte känner behov av att läsa dessa böcker, automatiskt "sluter sig och känner panisk skräck"? kan det inte vara så att t. ex. jag helt enkelt känner att böckerna inte kommer att ge mig något om jag läser dem, och därför låter bli?är det inte naturligt?

Postat av Sgtefan Svedberg Måndagen den 28 Juli, 2003 - 19:04:

Tack Johanna! Om de åsikter är starka som du hänvisar till så beror det uteslutande på att de vilar på biblisk grund. Huruvida de i Uppenbarelseboken förekommande profetior går i uppfyllelse vet varken du eller jag utan endast Gud. Dagen och timmen då t.ex. himmel och jord skall förgå ”känner ingen, inte ens himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern”. Men du har väl läst att Jesus gav sina lärjungar sitt löfte att sända sanningens ande eftersom de inte förmådde ta emot mer av budskapet just då? ”Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske”. Som Jesu lärjungar har vi ju alla del i detta underbara löfte. En viktig förutsättning är dock att vi är tillräckligt öppna och vidsynta. Säger du inte ja och amen till sanningens ande som också vägleder oss i dessa dagar Johanna?

Om ordet ”genvägen” blivit dig till en stötesten som hindrar dig i ditt fortsatta sökande kan jag ej annat än beklaga. För mig innebär detta ord ett berikande av den redan inslagna vägen som anvisats av Jesus. Sanningens ande har för mig i trilogin ”Vägen mot ljuset” uppenbarat de sanningar som Jesus talade med sina lärjungar om skulle uppenbaras i en nära framtid. Att så sker först i vår tid kan förklaras av att vi först nu är mogna att ta emot det budskap som VML förmedlar. Den som emellertid nöjer sig med bibelns ord och tror sig veta betydelsen av allt den förmedlar har inget utbyte av något ytterligare andligt budskap i vilken form det än presenteras. I synnerhet inte om tillräcklig öppenhet och vidsyn saknas.

Vad sedan gäller den ondska som världen är så full av är jag inte lika säker som du att vi så lättvindigt kan skylla allt på Djävulen. Menar du då att vi därmed kan avsvära oss allt ansvar? Har vi då inte själva del i allt ont som sker? Med vilken rätt skyller vi allt ont på en enda varelse medan vi menar att vi själva är syndfria? Vem känner Satans ånger bättre än Gud? Vad vet du Johanna om Satans situtaion i denna dag?

Sist och slutligen nämner du något om de varningsklockor du tycks vara begåvad med. Vari består då dessa klockor och vad är det som gör att de ringer så högt som du skriver? Jag och säkert många med mig skulle uppskatta om du ville vara så vänlig att beskriva vad som skrämmer dig i det andliga budskap som i VML förmedlas till mänskligheten. För det är väl ändå det andliga budskapet som är det centrala, inte det som framgår av gästboken, forumet och inledningen till varje bok eller hur?

Jag önskar dig all lycka i ditt fortsatta sökande Johanna!
Stefan Svedberg

Postat av johanna Tisdagen den 29 Juli, 2003 - 11:45:

naturligtvis menar jag inte att människan är skuldfri. om så vore, hade Jesu död på korset inte varit nödvändig. jag menar att eftersom Gud gav människan en fri vilja, kan vi själva bestämma vad vi gör med våra liv i vår omgivning. och jag är alldeles säker på att djävulen använder sig av den fria viljan och påverkar människor så mycket han bara kan.
jag kan inte säga att bokens innehåll skrämmer mig i ordets rätta bemärkelse..men läser man Bibeln så står det rakt på sak där att det kommer att komma villfarelse inom kristendomen. att många kommer att vika av på fel väg utan att de vet om det, eftersom de blir bedragna. eftersom kristendomen idag på flera håll är väldigt luddig och görs så "invecklad"(det var inte rätt ord, men jag kan inte riktigt beskriva det..) anser jag att man borde vara försiktig..det jag läst här på sidan stämmer bättre in på new age-religionen än på kristendomen, och därför tar jag avstånd från det. jag har respekt för Gud och Hans Ord och jag anser att Bibeln är Sanningen. klart jag säger ja till sanningens ande, men det gäller också att kunna skilja på andarna och pröva det man hör mot Bibeln-Guds Ord som aldrig ska förgås.

det här kan vi naturligtvis diskutera fram och tillbaka hur länge som helst...
jag tror på Bibeln i dess helhet. inget finns där av en slump, och människan har ingen rätt att omtolka, ta bort eller sätta till verser..

hade bra!

Postat av ssjs Onsdagen den 30 Juli, 2003 - 16:04:

Bästa Johanna!

Om mina frågor i tidigare inlägg vållat dig problem så har du min fulla förståelse. Däremot kan jag omöjligt inse din koppling mellan innehållet i VML och New Age. I ditt ställe skulle jag nog vara litet mer försiktig med kategoriska uttalanden av det här slaget, i synnerhet som du ju uppenbarligen inte tycks veta mer om VML:s andliga budskapet än det lilla du snappat upp i gästboken, forumet och i böckernas inledning.

Vänliga hälsningar
Stefan Svedberg

Postat av johanna Onsdagen den 30 Juli, 2003 - 16:48:

men snälla vän, vad har dom bibelorden med det här att göra?

Postat av Ylva Onsdagen den 30 Juli, 2003 - 17:53:

Inte för att du frågade mig... men dom har väl en hel del med den här disskusionen att göra. Jag har några frågor till dig däremot. Du skrev i ett av dina inlägg att du visste vad du gjorde på den här sidan, jag har fortfarande inte riktigt förståt det. Är det för att ha rätt i varje sakfråga eller för att i kärlek övervinna oss till kristendomen? Om det är pga det senaste är det lönlöst,för den som en gång tagit till sig vml-böckern är kristendomen den religion man sist skulle välja! Om det är det första alternativet är det också helt lönlöst att fortsätta disskusionen innan du läst böckerna! Fråga dig själv vad du egentligen gör här.

Sen ett litet tillrättaläggande. New Age är ingen religion utan ett samlingsnamn på en massa olika andliga rörelser med vilt skilda åsikter. Visst finns det en massa tokigheter att hämta där men en del bra också säkert. Det ligger i tiden nu att människan söker efter en mening med livet och det är bara positivt. säkert är det många som kommer att gå på en del nitar, men det är inte hela världen. Gud som har valt oss (vi behöver alltså inte välja honom för att komma till himlen, vi är redan valda av honom) kommer att söka med ljus och lykta tills han får fatt på oss! Till slut kommer vi inte att ha något att sätta emot längre, utan vi kommer fullt ut förstå att han älskar oss villkorslöst och att vi hör hemma hos honom.

Jag undrar också vad du menar med att du inte dömer? Du har i ett inlägg antytt att det är onda andar som stöttar mig i mitt sökande i ett annat antytt att du visst älskar oss men inte den synd vi lever i. Vem är du att avgöra vilka andar jag är i kontakt med eller vad i våra liv som är syndigt?

Min sista fråga är: Vilken gren av kristendomen är det som inte bygger på skrämselpropaganda? Pingsrörelsen, Svenska kyrkan, katolisismen, livets ord? Alla varnar de för helvetet. Okej om det är detta du tror på men... glädjebudskap!? Menar du verkligen att du kommer att känna glädje i himlen när du vet att många av dina nära och kära är på ett annat ställe och plågas i evighet? Den guden skulle inte jag vilja var hos, då skulle jag nog föredra det varmare stället.

Jag tycker ibland att det låter som om du inte tänkt igenom (säger inte att det är så) dina åsikter själv utan att du fått dem serverade från predikstolen eller någon karismatisk pastor eller ungdomsledare. Jag rekomenderar återigen dig att läsa böckerna. Vid det här laget borde du väl ialla fall vara lite nyfiken!

Hälsningar Ylva

Postat av johanna Onsdagen den 30 Juli, 2003 - 20:12:

Jesus älskar er, Han dog för er skull och Han vill inget hellre än att ni säger ja till Honom...kanske är jag här bara för att berätta det...jag ber om ursäkt för de saker jag skrivit som sårat. men jag menar allvar med att jag inte dömer er!
och visst har du rätt i att Gud söker oss...men det sista steget måste vi ta själva. eftersom Gud gav oss en fri vilja kan Han inte bara håva in oss då Han tycker att det är dags. vi måste välja själva!
i himlen kommer det inte att finnas tårar och sorg, men så klart vill jag inte att mina nära och kära ska hamna i helvetet! jag skulle vara beredd att ge mitt liv om det krävdes för att få dem med mig till himlen. och tycker du verkligen att det vore rättvist att inte varna för helvetet?
själv hör jag till pingströrelsen, och jag hör faktiskt hemma här..
jag vet inte om det är så mycket mer jag kan säga, men kom ihåg att Jesus älskar dig och att du genom Hans död har fått en chans till evigt liv!
hade bra!! //johanna

http://www.vasasion.com

Postat av Ylva Torsdagen den 31 Juli, 2003 - 08:44:

Hej Johanna och tack för din omsorg! Du behöver dock inte vara orolig för att ha sårat mig, jag tog bara i lite för att sätta igång en tanke hos dig. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är det för att jag känner igen mig så i dig som jag ville vara med i den här disskusionen, visa att det finns ett annat alternativ som innebär verklig frihet. Men om du känner dig trygg i pingstkyrkan är det skälvklart där du skall vara.

Jag är ju också helt införstådd med att vi också måste välja Gud. Ända skillnaden är att jag är helt övertygad om att vi till slut inte kommer att ha ngt val där! Vi kommer helt enkelt inte att kunna stå emot hans kärlek. Att förklara hur det hänger ihop är omöjligt på några rader men VML-böckerna ger en förbluffande logisk förklaring.

Självklart är det mest rättvist att varna för helvetet om det skulle finnas ett sådant. Där är vi också helt överens.

Till sist säger jag som du att det nog inte finns så mkt mer att säga, jo förresten! Det har nog inte framkommit att jag gillar Jesus lika mkt som du. Läs böckerna så förstår du att han är en riktig hjälte i mitt och alla människors liv. Vilken kille!

Hälsningar ylva

Postat av ssjs Torsdagen den 31 Juli, 2003 - 10:34:

Kära vänner och deltagare i forum!

Glädjande nog kan vi konstatera hur intresset för det andliga budskapet i VML och de frågor detta väcker resulterat i ett antal debattinlägg under senare tid. Dessa inlägg avslöjar på ett intressant och tankeväckande sätt djupgående och omfattande skillnader i synsätt och uppfattningar. De motsättningar, som dessa inlägg blotttlägger, visar ej sällan på dels brister vad gäller själva sakframställningen, dels på emotionella bindningar där bristen på tolerans, öppenhet och vidsyn tycks dominera. I meningsutbyten av denna karaktär förekommer beskyllningar som syftar till att smutskasta den part som vågar ifrågasätta en framförd uppfattning eller ståndpunkt. Exempel härpå är inte svåra att finna. Det kan handla om att den andre är fanatiker, bekänner sig till New Age, är vilseledd, sprider falska budskap m.m. Denna typ av argumentationsteknik har i alla tider varit utmärkande för människor med olika trosinriktningar men haft det gemensamt att det inte löst några problem eller fört diskussionen framåt. Vad värre är att det klart strider mot det kärleksbud som Jesus gav till lärjungarna: ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra”. I sin mest radikala form omfattar detta bud även våra fiender, ja också dem som förföljer oss för vår tros skull: ”Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er”. Hur många av oss är det idag som ärligt kan säga: jag har alltid följt och kommer alltid helhjärtat att följa denna uppmaning? För den människa som lever efter kärleksbudet finns också tolerans och medlidande i rikt mått. Om så någon gör orätt mot denne kommer tillbaka och säger: Jag ångrar mig, så är han (hon) beredd att fölåta. Varför har vi då så svårt att fölåta? Är det för att vi saknar kärlek?

Med hjärtlig hälsning
Stefan Svedberg

Postat av Ylva Torsdagen den 31 Juli, 2003 - 12:03:

Hej Stefan! Jag kan ju inte annat en hålla med i allt du skriver, men jag måste nog säga att jag inte upplever att jag har blivit smutskastad eller att jag iallafall inte medvetet smutskastat någon. Sen att man fått med en del meningar som man lika gärna kunnat avstå beror väl precis som du säger på att vi är fulla av brister och att vi därför måste lära oss att ha överseende med varandra. En evig utmaning.
I det stora hela kan jag inte se något annat än att vi alla vill varandra mer än väl och det är ju ändå den tanken som räknas. Sen, absolut, det är verkligen viktigt att fråga sig vad det hela leder till i slutändan.

Annars vill jag tacka alla för att jag har fått vara med på ett hörn! Det har varit jättespännande att få vädra sina funderingar lite och dessutom fått kommentarer. Tro mig när jag säger att jag har längtat efter det. Att jag kört med en personlig vinkling är för att jag skulle våga va med överhuvudtaget, detta är nämligen första gången jag är ute på internet och är med i en disskusion. När det var ett ämne som berörde mig så djupt ville jag helt enkelt vara med! Kanske blev det lite för färgat av mina personliga upplevelser.

Hej för den här gången! Ylva

Postat av Stefan Torsdagen den 31 Juli, 2003 - 12:15:

Jag var ute en längre tid och bad för er i går kväll. Upplevde att jag fick ett budskap till er, ett budskap som är er till varning.

Såg en varelse som såg ut som ett lamm. Problemet var bara att den hade klor, vilket inte lamm brukar ha. Den var alltså förklädd. Att varelsen hade klor kom starkt för mig.

I 2 Kor 11:14 står det "Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel". Och i Matteusevangeliet 7:15 står det just om lamm med klor: "Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar."

Så som jag ser det, så kommer djävulen och frestar er och lurar er. Ni blir helt enkelt vilseledda av honom; Ssjs & co. Det ni presenterar kan säkert se fint ut och vara ömma tankar, men djupare sett är det villfarelse.

Se det som ett tecken från den andliga världen att söka Jesus och den försoning som han erbjuder en fallen värld, för han vill inte att någon av er skall gå förlorad. Men nåden kan bli om intet då vi inte accepterar den.

Välsignelser
http://predikant.nu

Postat av ssjs Fredagen den 01 Augusti, 2003 - 09:29:

Tack Stefan!
Också jag skall be för dig och för den som leder mig i frestelse så som Jesus Kristus lärt mig.
Må du vara välsignad nu och för all framtid!
Med kärlek
Stefan Svedberg

Postat av Yvonne Fredagen den 01 Augusti, 2003 - 14:38:

Hej Stefan!

Jag skulle gärna vilja ge en kommentar till ditt senaste inlägg som bland annat tar upp falska profeter.

Jag har varit i nära kontakt med kyrkans värld ett antal år och bland annat gått en del av Svenska kyrkans utbildningar.
På en direkt fråga från mig om hur man kan skilja "falska" profeter från "sanna", svarade den präst som var vår lärare att "det kan man göra bland annat genom att se om budskapet gör Gud större eller mindre".

Jag tycker du ska läsa VML och sedan i enlighet med ditt eget samvete avgöra om böckernas budskap gör Gud större eller mindre.
Jag har läst och för mig finns inget tvivel.
Budskapet i böckerna visar på en Gud som är långt större än den Gud bibeln visar oss.
Och vad det beträffar så blir inte Jesus "mindre" heller, tvärtom!

Varma hälsningar till dig och alla andra
Yvonne

Postat av Andreas Fredagen den 29 Augusti, 2003 - 10:08:

Hej,

det är väl en sak att ni har en egen teologi och att ni gillar den. Men försök inte säga att Bibeln fungerar i vissa avseende men inte i andra. Om ni vet hur Bibeln kom till så vet ni också att den Kanoniserats.. d v s att inte allt för långt efter Jesu faktiska levnadstid så gick de igenom alla skriftverk som kommit ut och reviserade detta mot vad som verkligen hände. Är det inte lite magstarkt att ni nu 2000 år efteråt säger att ni vet bättre än de som var andra generationen efter Jesu liv och död? Nej, antingen antar man Bibeln i sin helhet, eller så bryr man sig inte om den. Jag, som kristen, tror på Bibeln i sin helhet och i och med det så faller all denna undervisning under kategorin villoläror.

"Gal 1:8: Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse."

Prova istället söka den kärleksfulla Gud som faktiskt finns i sidorna inom Bibeln. Han sände sin enfödde Son (som frivilligt) gav sitt liv för att vi skulle kunna komma tillbaka till Honom.

Postat av ssjs Fredagen den 29 Augusti, 2003 - 16:33:

Hej Andreas!

Det du antagligen syftar på Andreas är bibelkanon eftersom kanonisering ju handlar om den process varigenom en person heligförklaras av kyrkan.

Det faktum att företrädare för den ortodoxa kyrkan fastställt och godkänt innehållet i den latinska versionen av bibeln Vulgata (vid kyrkomötet i Laodicea 363 e.Kr. och Kartago 397 e.Kr.) utgör i sig inget äkthetsbevis. Att de då ansvariga biskoparna dessutom censurerade vissa textavsnitt är dessutom ett faktum som gör att man har anledning att ifrågasätta deras rena och sanna motiv. I övrigt om detta hänvisar jag till:

”Kyrkohistorien är full av exempel på vilka olika och motstridiga tolkningar som gjorts av olika bibeltexter. Dessutom uppvisar Nya Testamentet i sig en samling skiftande tolkningar av Jesu liv och verksamhet. Till detta kommer det faktum att vi inget känner om de personer vilka skrev de evangelier vi idag benämner Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Vi vet endast att de fyra evangelierna tillskrivits personer som bär dessa namn. Huruvida Gamla och Nya Testamentet sedan kan betraktas som normgivande utsagor för kristen tro och rit är därför helt avhängigt vilken tolkning av dessa som kan anses vara den mest sannolika eller rimliga. Uppenbarligen ansåg sig företrädare för den ortodoxa kyrkan att mandatet var givet de apostoliska arvtagarna från Gud själv och att de som vägrade böja sig för denna kyrkas ledare i praktiken också motsatte sig Guds vilja och därför bannlystes som ”kättare” och ”avfällingar”. För dessa ”hedningar” fanns ingen frälsning. Som upprinnelse till detta förhållande kan man se kejsar Konstantins omvändelse på 300-talet då kristendomen proklamerades som officiell religion. Kristendomens utveckling till institutionell religion är sålunda inte ett utslag av gudomlig auktoritet utan framstår snarare som resultat av en samverkan mellan olika sociala och politiska maktfaktorer.”

Angående din fråga kan jag endast besvara din fråga för egen del. Andra får svara för sig. Jag styrs ej av någon auktoritetstro utan av insikten om att varje form av andligt budskap måste prövas utifrån sina egna meriter och att denna prövning sker under ledning av det egna samvetet. Bibelns kärleksbudskap bekänner jag mig helhjärtat till!

Vänliga hälsningar
Stefan Svedberg

Postat av Andreas Tisdagen den 02 September, 2003 - 10:47:

Hej igen.

Men den kanoniseringen var inte den första, den gjordes tidigare av någon som jag tyvärr inte på rak arm kan komma på vad han hette (har det i mina anteckningar ifrån skolan)... vad gäller gnostisicm så godtogs inte deras lära för att de blandade den äkta läran med egna teorier. Vidare "klistrar" jag här in ett citat från en annan sida:

"När de falska lärarna kom med sina heretiska skrifter som bar apostlarnas namn (ex. Thomasevangeliet), då avvisades de. Den rätta kanon, den som återgav apostlarnas lära och undervisning och verkligen var från apostlarna, fastställdes. Tanken på en fortsatt uppenbarelse avvisades. [14]

När falska lärare begärde legitimation, kunde de avslöjas. De kunde ej instämma i den apostoliska och nicenska bekännelsen och röjde därmed sig själva. Mot dessa heretiker uppträdde fornkyrkans stora lärare. Så skriver t.ex. Gregorius av Nazians (död 390): »Var är de som dömer kyrkan efter antalet och föraktar den lilla hjorden, som mäter gudomen med mått och sätter folket så högt... som samlar musslor och föraktar pärlor De (= arianerna) ha husen, vi innevånarna, de har kyrkan, vi Gud. De har folket, vi änglarna. De har djärvhet och dristighet, vi tron, de har hotelser, vi böner, de guld och silver, vi trons rena lära.» Arianismen hade segrat i fornkyrkan, tycktes det. Och dock blev den besearad av »den lilla hjorden (diakonen Athanasius), som hade sin styrka inte i en yttre maktapparat (den ägdes av arianerna) utan i Ordet och bekännelsen, som de endräktigt höll fast vid. "

Du tar upp Konstantins omvändelse som om det vore något positivt för Kristendommen, vilket det i själva verket inte var. Hans införande av kristendomen som officiell "religion" gjorde också att budskapet utvattnades och förlorade den radikalitet som den en gång hade (som nu åter igen börjas återfinnas i karismatiska församlingar). Obs! vill bara här också påpeka att sann Kristendom är INTE våldsam och den baserar sig på en relation inte religion!

Men, det finns mycket man kan diskutera om man ändå valt att inte ta Bibeln som absolut sanning, eftersom man då öppnar upp många möjligheter till felaktigheter. Så jag föredrar att hålla mig till det okomprimissade Bibelbudskapet.

Postat av Nimalon Fredagen den 16 April, 2004 - 05:28:

Tack Stefan Svedberg och alla ni andra som så ärligt och öppet velat diskutera detta ämne, det har varit mycket intressant läsning! Det finns så mycket jag skulle vilja kommunicera med er men för ordningens skull skall jag hålla mig till ämnet.

Först innan jag ger mig in på sakfrågor om bibeln respektive VML - vilka eventuellt skulle kunna väcka upprördhet hos dem som har en helt biblisk uppfattning, vill jag belysa att jag har full respekt för var människas frihet att välja den tro som passar honom/henne bäst. Om jag sedan ställer frågor som är besvärliga så är det inte för att såra någon - tag dem med en klackspark ifall du är lycklig med den tro du har. Hur som helst - här är min version av frågeställningen...

Först gör vi ett antagande - det att gud är en god och kärleksfull - helt fullkomlig gud, skapare av det universum vi lever i och allas vår kärleksfulle och rättvise fader. Det brukar de flesta vara överens om oavsett riktlinjer inom kristendomen, så även i VML.

Sedan ställer vi bibels beskrivning av gud mot den bilden och ser ifall den stämmer överens med vårt antagande. Jag erkänner att jag kan ha missat ett avsnitt här och var i bibeln, kanske glömt något viktigt, i så fall - rätta mig gärna.

Men i gamla testamentet finns en rad händelser där gud sägs ha varit inblandad där han genom sina påstådda gärningar skulle ha visat sig vara både grym, inkonsekvent och orättvis, vilket ingen av oss förhoppningsvis vill tro.

Jag hänvisar till de städer och byar fulla av invånare som obarmhärtigt förtärts i eld därför att de som bodde där inte visade tillräcklig dyrkan inför sin skapare och fader. Det är per definition detsamma som dödsstraff och brottet är bristande underdånighet inför den som all makt har - gud den allsmäktige.

En gud som beskrivs på det här sättet - passar det in på vår bild av en god och kärleksfull gud? Är det ett förlåtande och medkännande beteende eller visar det på någon sorts brist på tolerans inför oliktänkande, brist på fullkomlighet i att kunna ge alla sina barn kärlek oavsett om de är fullkomligt lojala sin förälder eller lite "busigare" av sig?

Jag tycker det mer liknar beteendet hos en kung eller furste som vill försäkra sig om att ingen sticker upp och ifrågasätter hans makt, en härskare som statuerar exempel för att avskräcka undersåtarna från att visa illojalitet.
Sådant har inget med faderlighet att göra, inte heller godhet - endast gränslöst maktbegär ( - och gud sägs ju redan vara allsmäktig dessutom ).

Sedan har vi syndafloden som ytterligare exempel - något som han åtminståne lovade att inte göra om, ett brinnande förfärligt helvete till alla söner och döttrar som inte under sitt begränsade liv lyckas bli vän med fadern. Därtill den kollektiva bestraffningen mot alla barn och i all evighet för att Eva och Adam "pallade äpplen" på fel ställe... hrrm..

Okej, nog om gamla testamentet - det borde framkomma att något bland raderna kan ha gått snett till, eller också är vår gud inte då så god av sig som vi vill tro - vilket jag tack vare viss egen upplevelse av guds närvaro och personlighet fullständigt kan utesluta för egen del.

Vad jag vill komma till är att bibeln bör och kan ifrågasättas, till skillnad från den uppfattning prästerskapet genom tiderna har haft. I dagens moderna samhälle har vi lärt oss att kritiskt granska all information vi får, väga dess innehåll mot vårt sunda förnuft etc. Likaså bör vi väga logiken och moralen i "kristi offerdöd" och syndaförlåtelse genom denna.

Jag skall göra ett försök att praktisera mitt eget sunda förnuft kring ämnet, sedan är ni alla givetvis välkomna att kasta mer ljus över saken med ert eget, vilket jag hoppas att ni gör.

Vad innebär det att man blir förlåten av någon? Det handlar väl om att man genom tanke, ord eller handling har gjort något mot någon som inte varit sjysst, kanske rentav något riktigt dumt eller elakt. Den som drabbas utav det kanske blir arg, ledsen eller besviken eller kanske inte - det kan variera, men förlåtelse handlar om att man känner ånger eller samvetskval inför det man gjort och önskar den människans förlåtelse för att kunna gå vidare, eller att parterna inser att det inte tjänar något till att gå runt och vara sura utan förlåter varandra för att kunna fortsätta samarbeta och vara vänner osv.

I vilket som helst av fallen rör det sig om något ouppklarat mellan individer som skall lösas, och det kan omöjligen vara löst innan de individerna kommit överens och förlåtit eventuella oförrätter.

I fallet med kristi offerdöd tycker jag mig inte se någon sådan logik alls. Om din granne snor dina bilnycklar och drar iväg med din bil för att sedan krasha in i en folkhop, varpå polisen och rätten tror att ansvaret är ditt och sätter dig i fängelse... Då utgår vi ifrån att du kanske blir irriterad på honom, i alla fall sannorlikt blir du det, för att inte tala om alla de som kom till skada och deras anhöriga. Nu är frågan - vad krävs för att du skall förlåta din granne?

Om denne besöker dig i fängelset, full av ånger och samvetskval, och du känner hur införstådd grannen är med sitt fel och förtrolig i att liknande sak aldrig skall hända mer, då kanske du kan förlåta honom, men antagligen vill du dessutom i gengäld ha någon form av upprättelse - en tjänst, gåva eller i vart fall ett erkännande av oförrätten som leder till att du kan lämna fängelset. I annat fall kommer du att känna dig lurad och ni kommer inte riktigt att vara vänner i alla fall.

Det hela står mellan dig och din granne - det är ni som skall försonas och detta oberoende om grannen råkar vara katolik och genom gåvobrev köpt sig guds förlåtelse, eller om han är protestant och anser sig stå fri från skuld efterssom gud lät sin son avrättas av syndiga människor för 2000 år sedan ( vilket jag har svårt att förstå skulle ge dig någon tröst alls i det här fallet ).

Då pratade vi om synder mellan människor - vilka är intimt anknutna till relationerna mellan dessa snarare än mellan gud och dem, även om gud givetvis vill att de inte gör dumma saker mot varandra utan är ärliga och kärleksfulla - såsom barn skall vara enligt alla sunda föräldrar.

Guds förlåtelse får vi när vi ärligt ångrar synden och hänvänder oss till honom för att få hans förlåtelse, sedan är det upp till oss att vinna varandras förlåtelse, vilket fortfarande är absolut nödvändigt om vi skall kunna vara sams!

För att sedan värdera logiken i jesu försoningsdöd kan vi likna situationen vid att du har tolv barn varav hälften knarkar, super och slåss och hälften prydligt och enligt ditt önskemål studerar och hedrar dig som far. Du känner förhoppningsvis kärlek till alla dina barn, vi utgår ifrån det. Men du kan inte riktigt acceptera beteendet hos de stökigare barnen...

Frågan är: Är det verkligen så att du lättare kan förlåta de stökigare barnen ifall du överger din trognaste son i deras våld varpå de mördar honom?

Postat av Andreas Onsdagen den 16 Februari, 2005 - 13:53:

Visst, Gud är god och kärleksfull.. faktum är att han ÄR kärlekan. Men, man får för den skull inte glömma bort att Gud är rättvis och Helig.. De saker som hände i gamla testamentet skedde dels för att Gud är rättvis.. dels för att han är Helig (och hans förbundsfolk skulle hålla sig heliga också).. dels för att bevara sitt förbundsfolk så att Mesias kunde komma till världen på det sätt som profeterats.

Logiken med Jesu offerdöd är den att synd bara kan få bot med blod.. och för att alla skulle kunna få förlåtelse så offrade Gud Sonen sig på Golgata för att för evigt vara vår överstepräst som kommer med försoningsoffret (Sig själv). Att försöka applicera ett mänskligt tänkade fungerar inte.. då det är Guds logik som gäller.

1 Kor 1:18 Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.
1 Kor 1:19 Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. *
1 Kor 1:20 Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens ordvrängare?* Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?

Postat av Nimalon Måndagen den 21 Februari, 2005 - 02:47:

Tack för dina vinklingar, Andreas!

"Logiken med Jesu offerdöd är den att synd bara kan få bot med blod" - detta förutsätter att någon eller någonting förhåller sig oförlåtande gentemot den som syndar samt i någon mån tillfredsställs av sin nästas lidande och död. Kort sagt en personlighet full av hat och hämndslystnad, vilket rimmar dåligt med beskrivningen av en gud som är idel kärlek och barmhärtighet - eller som du själv beskrev det: "faktum är att han ÄR kärleken.". Logiken höll inte längre än så Andreas, beklagar.

Det finns heller ingen överväldigande anledning att tro att guds logik nödvändigtvis står i opposition mot all logik i övrigt - det låter i mina öron mer som ett sätt att frånsäga sig användandet av klarhet i tanke och resonemang.

Jag håller å ena sidan med om att det mänskliga tänkandet har sina begränsningar, i vart fall ställt mot det gudomliga tänkandet. Men att avstå från att tänka gör knappast saken bättre - det gör dig bara dummare än du behöver vara som människa! Skulle Gud vilja göra sig förstådd av människor har jag mycket svårt att tro att han skulle misslyckas, eller ge sig på det om han i sin visdom visste att ingen människa skulle begripa budskapet och resonemanget i det som kommuniceras.

Jag vill snarare utlysa en liten varning:
Den som med iver vill få dig att inte tänka, inte söka sanningen genom förnuftiga tankeställningar och logik - den källan är högst sannolikt en bedragare, för sanningen självt är inget hot mot en personlighet med goda avsikter.

Därav min skepsis mot läror som kräver att du förtränger ditt eget tänkande eller motsäger och förringar förnuft och visdom - likt de ovan nämnda utdragen ur gamla testamentet faktiskt gör.